Årets julkalender, som baserar sig på böckerna om familjen Knyckertz av Anders Sparring, beskrivs som ”en varm och humoristisk julsaga som utspelar sig i en knasig tvärtomvärld”. Jag är helt obekant med böckerna så jag har ingen referensram över huvud taget, men premissen låter onekligen kul: en tjuvfamilj ska försöka fira en hederlig jul, men deras tjuvblod gör detta till en riktig utmaning. (Jag tänker förstås genast på Tjuvarnas jul, min absoluta favoritjulkalender!)
Om jag dessutom kan få lite snö och fina miljöer borde jag inte ha särskilt mycket att klaga på. Det verkar mycket lovande, för julkalendern har spelats in i Luleå och producenten Linus Stöhr Torell har utlovat riktig vinter. Som om inte detta vore nog spelar stjärnorna David Sundin och Gizem Erdogan pappa och mamma Knyckertz. Här snackar vi alltså maximal potential och skyhöga förväntningar. Jag är taggad, är ni?
Imorse i vårt julbelysningsupplysta hem: ett spännande första avsnitt av julkalendern, ett gott och kryddigt löste ur den finaste Teadventskalendern och kapitel ett i Nattexpressen.
Nu ska jag jobba, på lunchen ska jag handla ingredienser till morgondagens julgodiskok och i eftermiddag blir det yoga. Ikväll börjar Jul med Ernst och då ska vi dricka glögg och äta pepparkakor. Så där som man gör när det är december och allt känns lätt, som om man är insvept i ett mjukt täcke och ingenting ont kan komma åt en.
Älskade, älskade julmånad. Som jag har väntat på dig.
Ni har väl inte missat att Svt nu har släppt en trailer för årets julkalender Mirakel? Nu är det mindre än tre veckor (!) kvar tills det första avsnittet sänds och jag börjar bli riktigt taggad. Jag skrev ju om mina förväntningar redan i september men då hade jag inget annat än en synopsis och några pressfoton att utgå ifrån. Det är dags för en uppdatering, med andra ord!
Kortfattat om julkalendern: “I årets julkalender Mirakel dyker ett konstgjort svart hål upp på en herrgård som leder till att Miras och Rakels själar byter plats med varandra. Föräldralösa Mira från 2020 åker tillbaka till 1920 och välbeställda Rakel från 1920 hamnar i vår tid.” (Källa: Svt.)
En spontan fråga: kan det här vara den mest kändistäta julkalendern på ett bra tag, eller är det bara jag? Jag menar Johan Glans, Annika Andersson, Babben Larsson, Maja Rung, Dragomir Mrsic, Therése Lindgren, Marika Carlsson - för att nämna några. Jag älskar Johan Glans och har väldigt svårt att se att jag skulle kunna ogilla något han gör, så det här ska verkligen bli intressant. (Fast nu när jag tänker på saken var ju också förra årets julkalender, Panik i tomteverkstan, fullsmockad med välbekanta namn. Tyvärr hjälpte inte ens det inte upp katastrofen så mycket, och jag tröttnade efter några avsnitt.)
Något annat jag verkligen uppskattar är ordlekar. Ändå fattade jag inte att själva titeln är en ordlek förrän alldeles nyligen - de två huvudkaraktärerna heter Mira och Rakel. Jag hoppas att det säger något om humorn i julkalendern i stort, men det behöver det naturligtvis inte alls göra. Jag bygger upp orealistiska förväntningar baserade på väldigt lösryckta detaljer nu. Jag vet, jag vet.
Och så ett litet sidospår: Ända sedan jag hörde talas om handlingen har jag gått och tänkt på ett barnprogram som sändes ett sommarlov när jag var liten. Där reste barn i tiden på ungefär samma sätt som i årets julkalender - en flicka från 1990-talet reser i tiden och hamnar i samma rum i samma hus, fast år 1919. Jag har väldigt starka minnen av det och jag tycker att det låter så likt årets julkalender - det var en riktig deja vu-upplevelse när jag hörde talas om handlingen i årets julkalender. Jag har lyckats googla mig fram till att programmet jag tänker på är Spegel, Spegel, en australisk-nyzeeländsk serie för barn och ungdomar från 1995.
Nämen det är helt enkelt spännande decembermorgnar vi har framför oss, det är jag säker på. Jag längtar, gör inte ni?
Årets julkalender i SVT heter Mirakel och tar med oss på en tidsresa. Flickorna Mira (Sarah Rhodin) och Rakel (Bibi Lenhoff) bor i samma rum i samma herrgård – men hundra år ifrån varandra. När ett konstgjort svart hål kraschar in på vinden skapas ett maskhål genom tiden som binder samman december 2020 med exakt samma dag, samma minut och samma sekund hundra år tidigare, 1920. Av misstag sugs de in i hålet och byter plats med varandra. Mira i Rakels kropp försöker hantera livet som fin flicka 1920, och Rakel får en chock när hon ställs inför i vår moderna tid, där hennes stiliga hem har förfallit i hundra år och blivit ett HVB-hem.
Jag tycker att det låter både underhållande och lovande, även om det för mig är lite oklart vilken roll julen spelar i kalendern. Om miljöerna är härliga och de får till 1920-talskänslan ordentligt tror jag att det kan bli riktigt bra, särskilt med komikerna Johan Glans (något av en husgud här hemma) och Babben Larsson i några av rollerna. Efter att förra årets höga förväntningar förbyttes i besvikelse, trots att snö, sagokänsla och humor definitivt förekom (det slutade med att jag inte ens såg alla avsnitt), är dock jag försiktig med entusiasmen. Jag väntar med spänning på att se mer bilder, och kanske en filmsnutt, från inspelningen.
Jag har precis sett det tredje avsnittet av årets Svt-kalender Panik i tomteverkstan, med Per Andersson och Pernilla Wahlgren i rollerna som jultomten och tomtemor. Det är förstås många avsnitt kvar, men jag känner ändå att jag vill lufta tankarna lite grann redan nu.
Ni kanske minns att jag varit förväntansfull inför julkalendern hela säsongen, eftersom premissen verkade så bra. Vem skulle tacka nej till att få kika in i tomtens verkstad varje dag fram till julafton? Kalendern uppfyller dessutom två krav jag har på julkalendern varje år: det ska snöa, och julen ska stå i centrum på ett eller annat sätt. Check och check.
Men. Kalendern har hittills fått skarp kritik från många håll, inte minst för att vara en soppa av stela manér och upprepade lågkvalitativa ordvitsar (jag tror att det var Svenska Dagbladet som skrev att höjdpunkten i julkalendern är prutthumorn, och det är inte att säga lite). Och känns inte hela det här med att tomtefar är en lat och trött man som hela tiden måste piskas på av sin fru för att få något uträttat lite förlegat? Att han skulle ligga och äta godis i sängen hela dagarna om inte hon påminde honom om allt som ska göras inför den enda tiden på året då han faktiskt måste jobba? Till och med hans barn verkar ju vara utleda på honom.
Jag hoppas innerligt att de spär på den här bilden av självaste tomten som en riktig mansbebis nu för att det ska komma någon plottwist i slutändan - det kanske är tomtemor som tar över rollen som jultomte i stället, och han stannar hemma med barnen? Eller så kanske hans dotter tar över släden, hon tycks ju redan ha studerat instruktionsboken mer noggrant än han själv nånsin gjort. Det skulle kunna vara så att tomten är deprimerad och därför framstår som lat, men jag ifrågasätter ändå hur nödvändigt är det att försöka förmedla det budskapet till barn som inte förstår nyansskillnaden. Dessutom borde väl den problematiken lyftas ganska fort, helst redan i första avsnittet, i så fall.
Jag har nog aldrig varit så skarp i tonen gentemot en tomtegestalt faktiskt. Trots detta tycker jag definitivt att julkalendern är värd att se (särskilt för miljöerna och alla de andra karaktärerna), och jag håller tummarna för att tomten snart skärper till sig på ett eller annat sätt.
På söndag är det den första december och då ska förstås den första luckan öppnas i diverse julkalendrar (hej Teadventskalendern som stått i bokhyllan sedan september!). Jag ser särskilt mycket fram emot att följa SVT:s julkalender Panik i tomteverkstan som verkar mycket lovande. Men visste ni att också Viaplay har en julkalender?
Viaplays julkalender är den enda svenska julkalendern som inte sänds på linjär tv. De är nu inne på tredje säsongen av sin julkalender Det stora experimentet, och 2017 vann kalendern pris för Årets barn- och ungdomsprogram på Kristallen-galan. När jag fick höra det här, och dessutom fick möjligheten att tjuvkika på några av avsnitten i förväg, blev jag förstås väldigt förväntansfull.
I det första avsnittet får tittarna en tillbakablick på det som hänt under den senaste säsongen, så man är väl uppdaterad om vad professor Primus, vars stora kall i livet är att förstöra julen, har haft i görningen. I årets upplaga ligger fokus på miljöfrågor - lagom till december har professor Primus (Ia Langhammer) nämligen byggt om sitt rymdskepp till ett flytande laboratorium, med siktet inställt på att att förstöra våra världshav. Av en händelse befinner sig programledaren Beppe Singer och de unga uppfinnarna Teresa Eliasson och Lucas Jernberg-Bjurén på det flytande laboratoriet när professor Primus och hennes assistent Sigma (Nina Hjelmkvist) lättar ankar. Tillsammans ska de försöka rädda världen i 24 spännande avsnitt fram till julafton - ett ganska klassiskt julkalenderkoncept, alltså. Julkalendern har även en egen dansk version (med Jacob Riising som programledare) och en norsk version (med Håvard Lilleheie som programledare).
Jag har sett de tre första avsnitten av julkalendern och kan konstatera det som jag ofta konstaterat också när det gäller SVT:s kalendrar - temat uppfinningar/rymden/rädda världen är inte det jag föredrar. Däremot kan jag definitivt se att Viaplays julkalender kan tilltala massor av andra tittare med andra preferenser. Jag tycker om att den är så färggrann och att den känns unik på så sätt att tittarna känner igen både programledaren och idémakaren Beppe och konceptet från tidigare säsonger - det är sällan man får följa samma karaktärer under flera års upplagor av julkalendern.
Viaplays julkalender sänds varje dag fram till julafton med premiär på söndag den 1 december. HÄR kan man se trailern.
I torsdags släpptes en adventskalender som heter duga. Jag är ju en stor beundrare både av Novellix, som ger ut noveller och novellboxar samt en julkalender med 24 olika noveller, och Nabo, som står bakom Teadventskalendern och Kaffeadventskalendern. Teadventskalendern är en given del av mitt julfirande numera, men jag tror inte att jag skulle ta mig tiden att läsa en ny novell varje dag i december och står därmed över Novellix julkalender. Nu har företagen dock slagit sina kloka huvuden ihop och skapat en lightversion av sina produkter. Adventskalendern Stunder i advent erbjuder en kopp te och en julnovell per adventssöndag. Den kostar 249 kronor och kan köpas HÄR (ingen reklamlänk).
Värt att notera är att novellerna som ingår i boxen också ingår i Novellix julkalender i år, och teerna är de samma som i årets upplaga av Teadventskalendern (jag frågade dem på Instagram). Det drog ner min entusiasm något, men om någon skulle vilja ge mig Stunder i advent i present skulle jag givetvis inte tacka nej.
På fredag släpps de två enda julkalendrarna jag är riktigt taggad på. Jag är ju en riktig storkonsument av te, och jag älskar att läsa, så det kanske inte kommer som någon stor överraskning att de två kalendrarna som ligger högst på min önskelista är Teadventskalendern och Novellix novellkalender. Tänk att få läsa en ny novell och sippa på en ny tesort varje dag i december (helst samtidigt)!
Novellix novellkalender lanserades för första gången förra året, och även om jag var väldigt sugen redan då slog jag sist och slutligen inte till på den. Det grämde mig inte så mycket, eftersom jag inte hade tid att läsa särskilt mycket när december väl kom. Men visst tänkte jag att jamen, nästa år är det dags. Jag skulle antagligen kasta mig över den direkt om jag visste att novellerna (eller åtminstone merparten av dem) hade jultema. Och än lever hoppet - på Instagram (där bilden ovan figurerar) lovar de nämligen att berätta mer snart "för det är nämligen en hel del nytt i år".
Årets upplaga av Teadventskalendern är lika snygg som den brukar vara. Årets design avtäcktes i fredags och den är helt i min smak - riktigt julröd. Jag vet redan att jag kommer att klicka hem den så snart den finns i deras webbshop den 27 september. Då brukar de dessutom ha ett öppningserbjudande. Jag har varit ett troget fan av Teadventskalendern sedan jag beställde hem min första år 2016, och i år blir alltså inget undantag. Jag ser väldigt mycket fram emot att smaka på nya tesorter varje dag i december, och jag hoppas att den traditionellt juliga designen kanske speglar innehållet. Julsmakande, kryddiga teer är alltid efterlängtade.
Jag hör till dem som tycker att 2010-talet har varit ett gulddecennium för SVT när det kommer till julkalendrar - inte mindre än tre kalendrar på min uppdaterade topp fem har sänts under den här tidsperioden. (De flesta har jag ändå varit ganska neutralt inställd till, och en har faktiskt också hamnat på min lista över de absolut värsta julkalendrarna of all times.)
Panik i tomteverkstan, årets julkalender i SVT, känns som något som skulle kunna falla mig i smaken. Premissen är en riktig klassiker: allt färre barn tror på tomten, vars verksamhet därför är utrotningshotad. Tomten måste förstås göra något åt saken, och det illa kvickt. Barnkanalens programchef Johanna Gårdare har utlovat "riktig julfrossa" med såväl sagokänsla och snö som tomtar, vilket verkligen låter lovande. Dessutom ska den vara humoristisk, som en sitcom direkt från tomtents verkstad, och driva med traditionella tomtebilden. Nästan för bra för att vara sant. Än är det länge kvar tills julkalendern har premiär, men jag är redan nu intresserad. Möjligen inte så exalterad som när man avslöjade att Selmas saga skulle bli 2016 års julkalender, efter en enligt mig gräslig julkalenderinsats av SVT under år 2015, men jag är definitivt taggad.
Pernilla Wahlgren och Per Andersson spelar tomtemor och tomtefar i årets julkalender.
Allt är verkligen inte guld som glimmar... Dags för mig att släppa ut min inre Grinch igen. Förra veckan skrev jag om tre jullåtar som jag avskyr (det inlägget finns HÄR), och i dag tänkte jag uppröra er genom att räkna upp tre julkalendrar som jag verkligen inte vill se igen. Hurra! Först vill jag ändå säga att jag tycker att SVT:s julkalendrar i allmänhet är bra och stämningsfulla, och om ni inte känner för att bli grinchade idag så kan jag rekommendera dessa inlägg med julkalendertema i stället: Topp fem: julkalendrar (där får ni ganska snabbt en bild av hur jag tycker att en riktigt bra tv-kalender ska vara) och Alla julkalendrar jag har sett. Okej, nu kör vi.
Dieselråttor och sjömansmöss (2002)
En bild som skriker julstämning... eller?
Den här julkalendern har kallats för världens värsta julkalender så många gånger i den här bloggen att jag vid det här laget har tappat räkningen för länge sedan. Redan 2013 skrev jag ett inlägg där jag förklarade mina känslor för den här sorgliga ursäkten till julkalender. Jag ifrågasätter inte dess lämplighet som barnprogram - jag tror att jag förstår var charmen ligger, och det är ju jävligt roligt att be bordsböner som "äckelpotta, äckelpotta ähöh" och räcka ut tungan när man är liten - men jag kan inte för mitt liv förstå varför den sändes just som julkalender. Jag har faktiskt sett den två gånger, både när den gick på tv och för ett par år sedan när jag behövde friska upp minnet lite grann, men någon tredje tvivlar jag på att det blir. Jag blir ju illa till mods av mindre. (Till exempel av Pelle Svanslös, som ni kanske vet?)
Allrams höjdarpaket (2004)
Klicka på egen risk. Klippet är enormt enerverande.
Det här är nog den mest intetsägande kalendern i mannaminne. När jag ser tillbaka på den kommer jag knappt ihåg något. Det är inte ett gott tecken. Vad jag dock kommer ihåg är att jag tyckte att Allram Est var ett helt okej barnprogram, medan julkalenderversionen inte var det. Jag tycker att SVT i allmänhet brukar lyckas bra med att producera en kalender som tilltalar barn i alla åldrar, men också vuxna. Det hade definitivt inte lyckats här. Jag skulle väldigt gärna vilja veta om det var någon som faktiskt gillade den här kalendern, eller som har sett den nu i efterhand och uppskattar den. Jag vill förstå. Hjälp mig.
Tusen år till julafton (2015)
Den här julkalendern slog rekord i tittarsiffror - i genomsnitt 2,3 miljoner såg avsnitten. Vad jag undrar är hur många av de 2,3 miljonerna som fick julstämning under tiden. Inte jag i alla fall. Jag såg de avsnitt som intresserade mig personligen, men inte alla (särskilt de första tråkade ut mig till en helt ny nivå). Visst är kalendern, precis som Haag och Lundgrens Historieätarna, väldigt lärorik, men jag som ser på julkalendern huvudsakligen för att 1) få julstämning och 2) för att bli underhållen förstår tyvärr inte varför den prompt skulle visas om decembermorgnarna.
Jag tror att kalendern kunde ha räddats om man i högre grad diskuterade jultraditionernas historia och barnens roll i dem, i stället för hur man levde i stort (ett avsnitt av Historieätarna i den stilen kan man se HÄR om man har lust!). I grundskolan kunde man med fördel dra nytta av kalendern som sådan, men inte ens det är möjligt - på grund av en rättighetstvist med Sony (som äger rättigheterna till Historieätarnas originalversion Supersizers) kommer kalendern troligen aldrig att visas igen eller delas i någon form. Man kan alltså inte heller köpa den på dvd. Klantigt, får man väl ändå säga. KÄLLA
I onsdags strosade jag omkring på stan efter jobbet och kom ihåg att jag hade sett i ett av alla nyhetsbrev som når min mejl att en liten kaffe- och tebutik hade fått in ett parti av NABO:s Teadventskalendern och Kaffeadventskalendern.
Som ni kanske vet vid det här laget älskar jag Teadventskalendern, men sedan den nya webbsidan släpptes har det varit problem med beställningar utanför Sverige, så jag har inte kunnat klicka hem min kalender. Jag hade planer på att tålmodigt vänta (vet inte hur många som under denna stora kris påmint mig om att det är länge till första advent, som att det spelar någon roll i sammanhanget..?), men nu när den ändå bara var några steg ifrån mig så passade jag alltså på. Om någon fellow österbottning är på jakt efter en riktigt bra adventskalender så finns denna på Liisa Koski i Vasa.
Grön och fin är den, så fin att jag funderar på att ställa den på paradplats i bokhyllan tills det är är dags!
