I går när den första snön kom

Den singlade ner på söndagsförmiddagen, den där första försiktiga snön. Jag kröp upp i soffan med en kopp te och lägligt nog snöade det i Gilmore Girls också.

Jag njöt av förmiddagen och snöflingorna inifrån och hann inte ut med kameran innan de hade försvunnit, så de här mobilbilderna från när jag kom hem från gymmet får duga.

Jag såg på Instagram att det snöade väldigt mycket mer på andra håll, men trots det mycket tunna snötäcket gick jag faktiskt omkring med julkänsla hela dagen ändå. Det krävs inte mycket.

Har ni fått någon snö?

I onsdags när det var vinter

Mitten av veckan var så vacker. Det var vantväder med många minusgrader och ett tunt, mjukt snötäcke över gården. Det doftade vinter utomhus, mina fingrar frös runt kameran och jag kom att tänka på Gilmore Girls och hur Lorelai alltid kunde lukta sig till när snön skulle komma, och när den väl kom så förde den alltid något gott med sig.

Dagen efter blev det höst igen och det är det fortfarande (en grå, dagsljusfattig sådan), men det är väl okej det också. Och på tal om höst - en vacker höstdag för ett par veckor sedan intervjuades och fotograferades jag av Svenska Yle (den finländska motsvarigheten till Svt, för mina läsare i Sverige) för deras webb. Artikeln ligger nu ute och kan läsas HÄR ifall man skulle få lust.

Den första snön har kommit

I måndags började det snöa lite blygsamt här, så där så att terrassen blev vit och jag ville stå och fånga snöflingor med tungan som ett litet barn. I stället städade vi (inte en dag för tidigt) undan utemöblerna och grillen medan snön föll och jag höll alla tummar och tår för att den skulle ligga kvar dagen därpå.

Min önskan slog in - igår när jag vaknade var det sju minusgrader och det fortsatte snöa under dagen. När jag kom hem efter jobbet såg jag till och med en man på skidor i vägkanten. Jag lyssnade på julmusik i en och en halv timme och hade ont i käkarna av mitt breda fånleende. Skulle nästan ha kunnat fälla en tår, så mycket julkänsla hade jag samlat på mig på väg hem från jobbet. Idag var det åtta minusgrader när jag vaknade och således ligger det vita täcket kvar - tunt här i byn, tjockare inne i stan.

Jag behöver inte en vit jul för att känna julstämning när det är dags, men visst höjs känslan ett snäpp av det vackert vita. Det vore fint om snön kunde få ligga kvar ett tag, om inte annat så för att lysa upp det kommande novembermörkret.

Har ni fått någon snö ännu?

Winter wonderland

Snön har regnat bort. Mitt magiska vinterlandskap har försvunnit och jag saknar det även om jag vet att det var oundvikligt. Vilken tur att bilderna består, så att man kan drömma sig tillbaka. Jag tycker att vi gör det nu direkt.

 

 

 

 

 

 

Hoppas, hoppas att vi får en vit jul i år!

 

Den första snön

Imorse vaknade jag till ett snövitt landskap, och det är helt enkelt få saker som är lika vackra. Jag har sagt många gånger i den här bloggen att min jul absolut inte behöver vara vit (jag tenderar att få stämning ändå, så det spelar egentligen ingen roll), men det går inte att förneka att jullängtan kommer omedelbart när omgivningen är så här fluffigt vit. Det har inte de regniga, varma jularna kunnat rå på.

 

 

 

 

 

Nu vill jag mest bara gå omkring utomhus med kameran i högsta hugg och lite julmusik i öronen. Det kanske  får bli en lunchpromenad senare.

 

En snabbtitt i mitt arkiv (och Instagram, @julhoslinda) säger att snön kom förhållandevis tidigt i år:

2016 - 15 november | 2015 - 21 november | 2014 - 8 november | 2013 - 17 oktober | 2012 - 25 oktober | 2011 - 27 november

Första snön och andra julbestyr

 

Det har hänt en hel del sedan jag senast bloggade. Till exempel har jag fått upp julgardinerna, stjärnorna i fönstren och jultextilier i form av kuddfodral och dukar. Jag har också broderat, druckit julmust, bakat och ätit lussebullar, lyssnat på massor med julmusik och börjat planera årets julfirande. Jag har med andra ord massor med bloggmaterial, men saknar tid och ork för att sätta mig ner och skriva om allt. Just precis nu rekommenderar jag därför min instagram i stället (@julhoslinda), men jag ska verkligen försöka hitta inspirationen för att blogga igen - jag saknar ju det jättemycket. 

 

 

Det snöade rätt rejält i tisdags, och jag passade på att gå ut med svärföräldrarnas hund. Så stämningsfullt, inte minst när man kommer innanför dörren igen och får mysa till det! Tyvärr regnar det just nu, så snön är snart ett minne blott igen. 

Snö snö snö

Väderleksrapporterna säger att vintern börjar den här veckan här där jag bor - man väntar nämligen snö och minusgrader. Jag pendlar med bil till jobbet (100 km per väg) så jag är inte överförtjust i den vita massan längre, tyvärr. Men visst är den vacker, och vinterdäcken åker ju faktiskt på ikväll. Av en slump ramlade jag över ett par (något oskarpa) bilder på hur det såg ut den 26 oktober 2012. Kritvitt hos mina föräldrar!

 

 

 

Vid den här tidpunkten bodde jag i den stad där jag nu jobbar och brydde mig inte nämnvärt om huruvida bilen klarade sig på vägarna eller ej. Det var ljuva tider för min snöförälskelse.

Vinterlandskap i november - underbart är kort

Förra veckan landade den allra första snön äntligen på marken i hembygden. Tyvärr blev lyckan kort - marken är nu åter grön och termometern visar sex plusgrader. Tacka vet jag väderleksrapporter, för eftersom jag och pojkvännen var väl medvetna om att snön skulle vara borta inom en mycket snar framtid lyckades vi faktiskt ta oss ut på en skön morgonpromenad i lördags.

 

 

Vårt kära renoveringsobjekt är om möjligt ännu mysigare iklätt lite snö.

 

 

Ingen snö i sikte den närmaste veckan om man får tro väderleksrapporterna. I stället blir det tydligen åtta plusgrader och massor med regn. Det är inte utan att man blir lite lätt deprimerad.