Nu är det väl ändå jul på riktigt

Den här lördagen vaknar jag med ett lugn i kroppen. Det är dan före dopparedan. Imorgon är det dags för dagen jag laddat upp inför sedan augusti. För en del är det sedan över, men inte för mig. Julen varar till tjugondag Knut, och därmed markerar julafton snarare början än slutet.
 
Jag tänker mig att julfirandet för mig består av två faser: det förberedande firandet (som varar i månader) och det faktiska firandet (som varar i några veckor). Det förberedande firandet är det som syns här i bloggen. Det är pyssel, glöggprovning, julbak, jultidningar, julklappsinslagning, handarbete och så vidare. Det faktiska firandet skriver jag mindre om, för då brukar jag i allmänhet stänga ner bloggen för säsongen och bara njuta. Läsa framför granen, äta julbord tills det står ut genom öronen, fika, gå omkring i pyjamas, strunta i klockan, se på film och äta choklad. 
 
 
Julte i finaste koppen ingår i båda faserna. (Sorry för grynig instagrambild. Där kan ni förresten följa mitt julfirande! @julhoslinda)
 
Det här har varit en exceptionell bloggsäsong. Jag har haft mer inspiration än någonsin, och jag har för första gången på flera år hållit en okej uppdatering hela säsongen igenom. En stor del av nöjet har förstås varit att se mina läsare bli fler och mer återkommande, så TACK för er tid och uppmärksamhet. Ni anar kanske att det här är ett avslut. Det är det också - jag vill njuta av julen och blogga om jag känner för det, men just nu känns det som att det är här bloggsäsongen 2017 slutar. Som vanligt kan det hända att det blir sporadisk uppdatering i mellandagarna (det brukar bli bildbomb från julfirandet, och jag borde väl rimligen recensera SVT:s julkalender), men i annat fall hörs vi igen i september som vanligt. Njut av julen, för det ska jag göra!

Julgranen är klädd

Oj, så fort en vecka gick. Ni vet hur det är nu när julen är så här nära. Jag som har bloggat i sex säsonger vet att det här alltid händer, men har tydligen inte lärt mig att förbereda mig med inlägg att publicera. Medan det har ekat tomt här på bloggen har jag bland annat hunnit fylla 25 år, koka julgodis, gå på disputation, fira födelsedag och klä granen. Det sistnämnda tänkte jag att vi skulle fokusera på idag, för imorse knäppte jag bild efter bild på den sköna skapelsen.
 
 
I min gran hänger i princip alltid det samma: virkade snöflingor, glitter i rött och guld (dock inga girlanger), röda och guldglittriga plastkulor samt polkagriskäppar och en ledslinga med 120 lampor. Julgransmattan har min mamma broderat och i toppen sitter en guldstjärna. Ändå ser ju granen annorlunda varje år, för vi äger ingen plastgran (och lär väl aldrig göra det heller - äkta vara är bäst!). Granmyset maximerar jag genom att använda en timer. På så sätt är granens sken alltid det första jag ser när jag tassar upp på morgonen, precis som när jag var liten och granen alltid stod tänd i vardagsrummet när jag vaknade. 

Det solgula guldet

Lusse lelle, lusse lelle... Lucia utan luciafirande verkar det bli för min del. Ikväll ska jag och en vän dock ha julgodisverkstad och prova lite nya sorter, så alldeles illa är det ju faktiskt inte. Men för att få en liten, liten luciados tänkte jag att vi kunde se tillbaka på helgens saffransbak. Det blev både lussekatter, saffransbullar penslade med smör och saffransknutar med vitchokladfyllning. Vi bakade enligt Fredriks fikas recept. Mamma hade dessutom förberett en saffransfri deg också, så det blev även en längd med mandelmassa i. 
 
 
 
Det var faktiskt så sent som förra året som jag lärde mig att verkligen uppskatta saffran. Nu finns det ingen hejd på min kärlek till det där lilla dyra halva grammet som man kan blanda ner i allt möjligt trevligt. En av kolorna vi ska göra ikväll kommer faktiskt att innehålla saffran, så det ser jag fram emot.