Panik i tomteverkstan

Platt fall för Panik i tomteverkstan?

Jag har precis sett det tredje avsnittet av årets Svt-kalender Panik i tomteverkstan, med Per Andersson och Pernilla Wahlgren i rollerna som jultomten och tomtemor. Det är förstås många avsnitt kvar, men jag känner ändå att jag vill lufta tankarna lite grann redan nu.

Ni kanske minns att jag varit förväntansfull inför julkalendern hela säsongen, eftersom premissen verkade så bra. Vem skulle tacka nej till att få kika in i tomtens verkstad varje dag fram till julafton? Kalendern uppfyller dessutom två krav jag har på julkalendern varje år: det ska snöa, och julen ska stå i centrum på ett eller annat sätt. Check och check.

1574838864.jpg

Men. Kalendern har hittills fått skarp kritik från många håll, inte minst för att vara en soppa av stela manér och upprepade lågkvalitativa ordvitsar (jag tror att det var Svenska Dagbladet som skrev att höjdpunkten i julkalendern är prutthumorn, och det är inte att säga lite). Och känns inte hela det här med att tomtefar är en lat och trött man som hela tiden måste piskas på av sin fru för att få något uträttat lite förlegat? Att han skulle ligga och äta godis i sängen hela dagarna om inte hon påminde honom om allt som ska göras inför den enda tiden på året då han faktiskt måste jobba? Till och med hans barn verkar ju vara utleda på honom.

Jag hoppas innerligt att de spär på den här bilden av självaste tomten som en riktig mansbebis nu för att det ska komma någon plottwist i slutändan - det kanske är tomtemor som tar över rollen som jultomte i stället, och han stannar hemma med barnen? Eller så kanske hans dotter tar över släden, hon tycks ju redan ha studerat instruktionsboken mer noggrant än han själv nånsin gjort. Det skulle kunna vara så att tomten är deprimerad och därför framstår som lat, men jag ifrågasätter ändå hur nödvändigt är det att försöka förmedla det budskapet till barn som inte förstår nyansskillnaden. Dessutom borde väl den problematiken lyftas ganska fort, helst redan i första avsnittet, i så fall.

Jag har nog aldrig varit så skarp i tonen gentemot en tomtegestalt faktiskt. Trots detta tycker jag definitivt att julkalendern är värd att se (särskilt för miljöerna och alla de andra karaktärerna), och jag håller tummarna för att tomten snart skärper till sig på ett eller annat sätt.

Vad tycker ni om kalendern så här långt?

Panik i tomteverkstan - årets julkalender i SVT

Jag hör till dem som tycker att 2010-talet har varit ett gulddecennium för SVT när det kommer till julkalendrar - inte mindre än tre kalendrar på min uppdaterade topp fem har sänts under den här tidsperioden. (De flesta har jag ändå varit ganska neutralt inställd till, och en har faktiskt också hamnat på min lista över de absolut värsta julkalendrarna of all times.)
 
Panik i tomteverkstan, årets julkalender i SVT, känns som något som skulle kunna falla mig i smaken. Premissen är en riktig klassiker: allt färre barn tror på tomten, vars verksamhet därför är utrotningshotad. Tomten måste förstås göra något åt saken, och det illa kvickt. Barnkanalens programchef Johanna Gårdare har utlovat "riktig julfrossa" med såväl sagokänsla och snö som tomtar, vilket verkligen låter lovande. Dessutom ska den vara humoristisk, som en sitcom direkt från tomtents verkstad, och driva med traditionella tomtebilden. Nästan för bra för att vara sant. Än är det länge kvar tills julkalendern har premiär, men jag är redan nu intresserad. Möjligen inte så exalterad som när man avslöjade att Selmas saga skulle bli 2016 års julkalender, efter en enligt mig gräslig julkalenderinsats av SVT under år 2015, men jag är definitivt taggad.
 
Pernilla Wahlgren och Per Andersson spelar tomtemor och tomtefar i årets julkalender.
 
Vad tror ni om Panik i tomteverkstan? 
FOTO: Ulrika Malm