fika

Linda äter Fazers mjölkchoklad med Gröna kulor

Många koppar julte har det blivit de senaste veckorna. Det är ju alltid läge för en fikastund, och dessutom är det redan så kallt om morgnarna - i dag var det 0 grader när jag vaknade. En värmande kopp kryddigt te är helt enkelt ett måste just nu. Ibland blir det något gott tilltugg också (jag kan avslöja att två förpackningar pepparkakor har konsumerats under sommarmånaderna). Exempelvis det såg ut så här på min köksbänk för några dagar sedan:

Jag vet inte om Fazers chokladnyhet är så julig i sig (den är ju ingen pepparkakschoklad direkt), men jag som många andra förknippar trots allt Gröna kulor med vår finaste högtid, så naturligtvis ska den få lite uppmärksamhet här på bloggen.

Mjölkchokladen innehåller små bitar av Gröna kulor, det vill säga päronmarmelad. Mina förväntningar var inte direkt skyhöga, för jag föreställde mig en läskig och osmaklig konsistenskrock. Visst, chokladöverdragen marmelad är inget nytt, men att låta mjölkchokladen spela huvudrollen och hacka ner små marmeladbitar i den kändes mest som något som funkar bättre i teorin än i praktiken.

Men det är trots allt choklad. En bit, två, fyra - jag var inte svårövertygad. Den är definitivt god, bara inte i nivå med Fazers pepparkakschoklad (inget här i världen kommer någonsin att vara i nivå med Fazers pepparkakschoklad). Jag slukade inte hela chokladen, åt inte ens upp resterna dagen därpå. Det ligger några bitar kvar i skåpet och det har snart gått en hel vecka; det är choklad och således gott, men inte märkvärdigare än så.

Stora känslor över banala ting - julmusten har korkats

När det gäller julen och julförberedelserna tycker jag verkligen att delad glädje är dubbel glädje, och därför är jag så glad att jag är omgiven av människor som inte drar sig för att julfika i oktober. Min kära vän Sofie var med på noterna direkt när jag frågade om vi skulle sätta igång med julfikandet, och som ni såg igår bakade jag ju en saffranskladdkaka med vitchoklad för att fira bloggens födelsedag - perfekt för fikabjudning alltså!
 
Sagt och gjort, Sofie och hennes dotter kom över. Jag hade köpt hem glögg, men efter en lång promenad var vi sugna på något kallt att dricka i stället. Då var det väl en himla tur att Sofie hade med sig min absoluta favoritmust - Zeunerts. Den finns alltså inte i Finland (föga överraskande) utan vi är båda sådana som brukar bunkra upp när vi råkar vara i Sverige i musttider. 
 
 
 
Vet knappt om man kan ha det bättre en vanlig vardagskväll i oktober? Skulle nästan ha kunnat fälla en tår (dramatisk som jag är) när jag smakade på musten och kakan. Sofie bara skrattade. Det är inte så svårt att göra mig överlycklig.
 
Vilken är er favoritmust?

Säsongens nyheter: tropisk glögg, pepparkakschoklad och kryddig cola

Det är den där tiden på året när det känns som att det släpps nya säsongsprodukter varje dag. Jag brukar vara måttligt intresserad av dem och skriver sällan om dem på bloggen. I dag gör jag ett undantag, för jag vill gärna dela med mig av mina tankar och förväntningar på några av de hittills mest omtalade produkterna.
 
Oftast när det dyker upp någonting nytt (ät- eller drickbart) på marknaden till jul provar jag produkten en gång och så var det bra med den saken. Jag upplever att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta nya favoriter då företagen slåss om att komma på den mest otippade kombon (vilket sällan resulterar i något jättegott). Det är inte lönt att hitta nya favoriter heller, för det mesta säljs ju i begränsad upplaga eller åtminstone under en begränsad tidsperiod. Men nu ska jag inte vara pessimistisk. Det finns trots allt hela tre produkter jag är en gnutta intresserad av så här långt.
 
 
En tropisk årgångsglögg
 
Blossa 19 Aloha har smak av passionsfrukt, kokos, hibiskusblomma och kaffe. Min första reaktion var ungefär: They had me until kaffe. Dessutom ser det ut att vara en röd glögg, vilket förvånar mig med tanke på de tropiska smakerna som jag upplever skulle passa bättre till en ljus glögg. Sedan har vi designen, som trots den julröda bakgrunden ger mig absolut noll julkänsla, men det är inte ovanligt när det gäller Blossas årgångsglögg (jag älskade förra årets glögg och design, och ljusblått och gult skriker ju inte heller jul, direkt). Då är det definitivt värre att jag tycker att mönstret känns lite tacky. Hur som helst - trots design och kaffeinslag är jag väldigt sugen på att prova, eftersom tropiska smaker alltid tilltalar mig. 
 
Den här recensionen från Baaam gör mig ännu mer sugen:
"Glöggen har en ljusrosa färg och smakar tydligt fruktigt av passionsfrukt. Den har nästan en liten ton av grapefrukt i eftersmaken. Smakpanelen hade svårt att känna kokos eller kaffe. Den doftar och smakar mycket tydligt av glögg. När man värmer den försvinner en del av sötman, men den är fortfarande fruktig. Smakerna framträder också tydligare när glöggen är varm.

Vill du kan du göra en drink till glöggfesten, varför inte testa att göra glubbel – kanske världens enklaste och godaste drink. Ta hälften Aloha-glögg och hälften rosébubbel. [...] Den tydliga glöggsmaken blir kvar men lättas upp av det lite mer neutrala bubblet."

Glubbel, det tackar man liksom inte nej till.

 
 
 
Marabou utmanar Fazers pepparkakschoklad
 
Om ni har följt mig en längre tid vet ni att jag närmast skulle dö för Fazers pepparkakschoklad. (Om ni har följt mig en längre tid vet ni förmodligen också att jag har en dramatisk sida.) Jag älskar choklad, men det finns ingen choklad som kan mäta sig med just den. Därför blev jag både triggad och exalterad över att se att Marabou nu släpper en pepparkakschoklad. För det första undrar man ju hur det kunnat ta så oerhört lång tid? Det känns som den mest självklara limited edition-chokladen i juletider. Den klart godaste kombinationen för säsongen också, om ni frågar mig. Det ska verkligen bli spännande att se hur den smakar. Ja, spännande, you heard me.
 
 
 
 
Kryddig cola till jul
 
Här kommer Coca-Cola och utmanar institutionen Julmust på julbordet. (Här i Finland är den dock ingen institution alls, så den positionen är lättillgänglig.) Jag har inte mycket till övers för Coca-Colas senaste påhitt med halloncola och persikocola, och jag tillsätter hellre citron själv än köper en med smakessens. Med det sagt är jag faktiskt mycket taggad på att prova den här. Jag är en av de där som skulle kunna sätta kanel på exakt vad som helst. Kanelknäcke är något av det bästa som finns, och morgongröten smakar ingenting utan en redig skopa kanel. Det känns inte alls osannolikt att det här skulle kunna bli en riktig hit.
 
 
Vad tror ni? Finns det någon nyhet ni är extra taggade på?

Sparat på Instagram: godis och bakverk

Ni känner väl till Instagrams sparfunktion, med hjälp av vilken man kan bokmärka bilder man vill spara eller återkomma till? (Det är alltså den där flaggan som syns längst till höger under varje bild.) Jag använder den flitigt och tycker om att kika in på fina foton och roliga tips som jag sparat under året. Lite som Pinterest, fast i en mer komprimerad form. I dag tänkte jag att vi skulle titta på några fina, julrelaterade saker i bak- och matväg som jag sparat på sistone! Länkarna under bilderna går till direkt till respektive Instagramkonto. 
 

 
 
@Klingskitchen gör så läcker fudge att till och med jag, som egentligen inte är något stort fudgefan, blir sugen - i alla fall på att ge bort den! Till vänster med kola och vit choklad (recept HÄR), och till höger med smak av crème brûlée (recept HÄR).
 
 
@Matplatsen frestar med lussesnittar (recept HÄR) och @Annapbakes har gjort så fina maränggranar med polkakross (instruktioner HÄR, dock på finska).
 
 
Karamelliserade, chokladdoppade popcorn hos @Albogachoklad - en perfekt gå bort-gåva, tänker jag! - och lingoncurd hos @Brinkenbakar (recept HÄR). Tänk att dela en mjuk pepparkaka och dra på lingoncurd mellan lagren. Jag drömmer om det som min födelsedagstårta i år. Mums!
 
Blev ni också söt- och julsugna av dessa Instagrambilder?

Saffransbullar med kardemumma och kanel

Ni vet när kanelbullens dag närmar sig (den infaller imorgon den 4 oktober!) och man ska ställa sig och baka, och så plötsligt tappar man ett halvt gram saffran - som förresten närmast attackerade en i matbutiken och hoppade ner i varukorgen utan att man kunde göra något åt det -  i vetedegen? Hände mig igår. Det råkade dessutom bli gott som tusan, så jag tänkte dela med mig av receptet. Jag ÄLSKAR kardemumma, men om du inte gör det föreslår jag att du minskar på just den mängden.
 
 
DU BEHÖVER
till cirka 25 bullar
 
150 g smör
25 g jäst
2,5 dl kall mjölk
2,5 dl kallt vatten
1,5 dl socker
1 msk kardemumma 
0,5 g saffran
1 tsk salt
14-15 dl vetemjöl
 
Fyllning:
2 tsk kardemumma
2 msk kanel
0,5 dl socker
200 g rumsvarmt smör
 
Pensling:
före gräddning: 1 ägg
efter gräddning: sockerlag
 
 
GÖR SÅ HÄR
 
Skär smöret i tunna skivor. Blanda sedan alla ingredienser, utom hälften av mjölet, till en någorlunda jämn smet. Tillsätt resten av mjölet. Degen behöver inte knådas, utan den kan bara blandas tills den tar ihop. Låt jäsa under lock eller bakduk i ungefär 1½ timme. Blanda under tiden fyllningen så att den blir bredbar. Kavla ut degen till en rektangel, vik sedan in ena långsidan mot mitten och den andra över den. Nyp ihop så att degen inte öppnar sig igen. Skär degen i 25 bitar och snurra till bullar.
 
Låt jäsa i ytterligare 1½-2 timmar under bakduk. Värm ugnen till 225 grader. Koka under tiden upp sockerlagen av lika delar socker och vatten (jag tillsatte även lite vaniljsocker denna gång). Pensla de jästa bullarna med ett uppvispat ägg, strö över lite kardemumma/rörsocker/pärlsocker och grädda i tio minuter. Pensla sedan genast bullarna med sockerlagen och låt svalna.
 
Nu är det bara att njuta, av både doft och smak!