finsk jul

Äntligen säsongspremiär för jultårtor

Jag bestämde mig redan förra veckan för att det skulle bli glöggpremiär inom några dagar. Igår var det dags (trots att vissa säkert skulle ha kallat gårdagens solsken för sommarväder), och är man finländare finns det ett givet tillbehör som man inte kan skippa när det ska serveras glögg. Pepparkakor i all ära, men... nä, jag skojar. Pepparkakor är absolut bäst, men jultårtor (eller julstjärnor som vissa säger, men för mig är det en blomma) står också högt i rang.
 
Jag talar förstås om dessa smördegsbakverk med plommonmarmelad.
 
Förra gången jag som hastigast nämnde jultårtans existens på bloggen fick jag en kommentar där personen i fråga ville ha recept eller beskrivning på bakverket. Det hade jag inte då, men jag tänkte passa på och skriva lite mer om jultårtor denna gång. Jag sitter inte på något handskrivet gammalt recept från min mormorsmor eller dylikt, utan jag gör som jag tror att de flesta finländare gör numera - jag fuskar! I frysdisken finns färdiga smördegsplattor och intill den brukar det så här års stå en hög med marmeladförpackningar.
 
Mycket smidigt. Den färdiga degen är laktos- och sockerfri och dessutom vegansk.
 
Jag har spanat in några recept på hemgjorda jultårtor, och det är egentligen bara vanlig smördeg, gärna med en matsked konjak i. Sedan finns det också varianter med kvarg och grädde, men där har jag tyvärr ingen expertis alls att komma med. 
 
Smördegen skär man i fyrkanter med fyra hack, och varje vinge viker man sedan in mot mitten.
 
Plommonmarmeladen kan man sätta antingen under eller ovanpå de invikta flikarna. Det där kan man bråka om i all oändlighet, men jag vill i alla fall ha min marmelad ovanpå. Man kan förstås också vika sina jultårtor på andra, mer kreativa sätt. HÄR finns till exempel några idéer som jag gillar men mycket sällan använder mig av.
 
 
Sedan kan man pensla sina jultårtor med ägg om man har lust - jag gör ofta så få på en och samma gång att jag tycker att det är slöseri med ägg - och skjuta in dem i en 225-gradig ugn i ungefär 10 minuter. Jag vill ha mina med florsocker på, andra vill ha dem utan. Serveras med rykande het glögg eller iskall julmust.
 
 
Vad tycker ni om jultårtor? Och ni som inte har smakat: Blev ni sugna?

En finlandssvensk jul

VARNING! LÅNGT, PEDAGOGISKT BLOGGINLÄGG AHEAD

 
Jag är finlandssvensk*. Det skyltar jag med i min presentation här på bloggen, och jag är oerhört mån om att alltid lyfta fram minoriteten jag hör till. Ändå har jag försvinnande få gånger skrivit om just finlandssvenskheten i den här bloggen. Jag menar, jag har ju upprepade gånger påtalat mitt hemlands brist på riktigt god julmust (särskilt på glasflaska), jag har ofta klagat på att jag fått läsa Allers julmagasin en vecka senare än alla julbloggare bosatta i Sverige och jag har tagit upp det faktum att det här i Finland anses helt legitimt att bjuda på vanlig, banal tomtegröt till dessert (!), men jag har aldrig riktigt skrivit om det finlandssvenska julfirandet.
 
En himla fin grej med det finländska julfirandet: jultårtor. Kan aldrig fatta hur något så enkelt som smördeg och plommonmarmelad kan vara så himla gott.
 
Jag måste väl börja med en disclaimer. Beroende på vilka influenser man haft i sitt liv ser ju jultraditionerna väldigt olika ut, och jag kan bara utgå från min egen uppväxt. Den finlandssvenska julen är väl något av en gråzon, ett mellanting mellan det svenska och det finska (men ändå, tänker jag mig, närmare det sistnämnda). Jag kan till exempel konstatera att jag har tittat på SVT:s kalendrar och Kalle Anka varje jul, och jag kan Svensson Svenssons julavsnitt utan och innan, medan min sambo aldrig i hela sitt liv har sett Benjamin Syrsa (och inte Arne Weise heller, för den delen) önska tittarna god jul. Jag har sjungit svenska julsånger hela min uppväxt och är mycket usel på de finska, trots att min finska är helt okej. Jag har aldrig bastat på julaftonsmorgonen, vilket jag vet att några av mina vänner ser som lika viktigt som skinkan på julbordet. 
 
 
LILLAJUL
 
Min favorittradition är den finlandssvenska lilla julen/lillajulen (hälsning från språkvetaren (jag): båda versionerna är korrekta). Tack vare mina wikipediaskills och mina många år som läsare av sverigesvenska julbloggar är jag väl medveten om att det finns något som kallas för lilla julafton (med många liknande namn och stavningsvarianter) också i delar av Sverige, men då är det fråga om dan före dopparedan, det vill säga den 23 december. Den finlandssvenska lilla julen infaller dagen före första advent och firas således alltid på en lördag. Det är dock ingen röd dag.
 
FUN FACT
Trots att finskans pikkujoulut ordagrant betyder 
lilla jul, hänvisar ordet inte till lilla jul    
(som firas 
endast i Svenskfinland** och på Åland),
utan till 
julfester i största allmänhet. Sådana  
som man 
kanske har med sina kollegor och vänner, 
och 
som ofta infaller många gånger på en säsong. 
 
 
 
LILLAJULSTRADITIONER
 
Som så mycket annat när det gäller jul var mina lillajulstraditioner flest (och viktigast) när jag var barn. Då var den där lördagen före första advent nästan lika spännande som självaste julafton. Jag satt rastlös klistrad vid köksfönstret för att inte missa lillajultomten, och ibland kunde jag tro mig få syn på hans små fotspår i snön. För som jag minns det var det förstås alltid vackert vintervitt utomhus. Ibland undrar jag hur mycket man romantiserar och förskönar i efterhand, och hur stor andel av ens minnen som faktiskt är sanna. Det hörde till att lillajultomten kom med någon mindre present - kanske en leksak eller en chokladtomte - åtminstone hemma hos oss. Lagom till lillajul delade vi ut miniatyrjulkort (nåväl, de var väl bara något mindre än en A6:a) i klassen, och om man ville kunde man ägna sig åt att kasta in julkort innanför dörren hos grannarna och skrikskrattande springa därifrån för att undvika att bli sedd. I tonåren var det viktigaste som fanns att hänga på en fest på lillajul. 
 
Förra året gjorde jag  Ett foto i timmen just under lillajul. Det var första året som vi firade genom att äta lite julmat, och framåt kvällen blev det både julfilm och glögg. En chokladtomte får jag fortfarande, men leksakerna har bytts ut mot en julgranskula eller en prydnadstomte. Det viktigaste är ändå känslan, stämningen, som sprider sig i kroppen när mörkret lägger sig den där lördagen före första advent. Snart, snart kommer julen.
 

*En finlandssvensk är en finländare som har svenska som modersmål. 
**Svenskfinland kallas de kustområden i Finland där majoriteten av finlandssvenskarna bor. Det är en social konstruktion - en finländare med finska som modersmål och som bor i samma kustområde skulle förmodligen inte säga sig vara bosatt i Svenskfinland. Svenskfinland bildar dessutom inte en geografisk helhet, utan områdena är något utspridda över den södra halvan av landet.

Säsongens första jultårta

 
 
 
 
En finländsk jultradition som jag älskar är jultårtorna (joulutortut). Det är något så enkelt som smördeg, plommonmarmelad och florsocker, men när jag biter i frasigheten känner jag verkligen jullängtan sprida sig i hela kroppen. Så är det förstås när man har ätit jultårtor hela livet. 
 
Igår var det dags för säsongspremiär! Jag brukar alltid äta årets första i mitten av oktober, så det var god tid att hugga in på härligheten. Till det åt jag ett par klementiner. Kan ni fatta att det är klementinsäsong nu? Jag älskar klementiner mycket mer än satsumas, och jag förknippar dem (och särskilt deras doft) väldigt starkt med jul. Nu känner jag verkligen hur längtan växer precis varje dag.