Julbrunch, paketlek och kompishäng

Imorse skippade jag frukosten, drack mitt morgonte långsamt och började sedan göra mig i ordning - det var nämligen dags för årets julfirande med tjejgänget! I år träffades vi hemma hos Sofie för julbrunch. Hon hade gjort det så fint och mysigt. Jag hade med mig laxröra och ingredienser till glöggbål (alkoholfritt mousserande vin, citronlemonad, glöggkoncentrat och rosmarin).

Vi är några vänner som har hängt ihop sedan högstadiet (några av oss längre än så) och vi har firat jul tillsammans hela 2010-talet. Jag insåg precis att det var tioårsjubileum för vårt julande i år, ganska coolt ändå! Nu har gänget utökats med tre barn också, så vi är en växande skara.

Vi avslutade traditionsenligt med den pulshöjande julklappsleken. Jag roffade åt mig tre paket med finfina presenter (örhängen, matlådor och en vattenflaska). Åkte hem fylld av julstämning. Julfirandet får 10/10 i betyg.

Fem saker jag ser fram emot just nu

Nu börjar världen verkligen vara igång med julförberedelserna. Har ni märkt det? Ingen rynkade pannan när jag sa att min plan för kvällen i huvudstaden var att ge mig ut på julspaning och kollegorna jag delar arbetsrum med har börjat prata om hur man bäst pyntar kontoret. Vanliga dödliga pratar om julen, ofta och mycket - tänk! Det är en fin tid vi lever i nu. Jag ser fram emot varenda ögonblick. I dag tänkte jag därför lista fem saker som gör mig lite extra glad och förväntansfull just nu.

---

Julklappen jag och sambon ska få av mina föräldrar

Jag kan inte minnas att detta nånsin har hänt tidigare, men mamma och pappa har alltså redan avslöjat vad paketet innehåller. Något paket blir det inte riktigt heller, för julklappen är inte precis av den storleken att man kan placera den under granen. Vi ska nämligen få ett traditionellt julkors att ha i gaveln på vårt garage, och eftersom julkorset ska tändas på julaftonsmorgonen är det önskvärt att julklappen anländer lite tidigare. Jag har tänkt skriva mer om hela julkorstraditionen här i Österbotten nån gång, men till dess får ni nöja er med den här urusla bilden på miniatyrkorset som jag fick för några år sedan.

Julmarknaden på Stundars

Första advent innebär traditionsenligt julmarknad på friluftsmuseet Stundars, och om allt går som jag vill blir det så även i år. Önskar mig: kyla, snö, lussebullar förpackade i bruna papperspåsar och värmande glögg med smak av havtorn och saffran.

Att slå in julklapparna

Jag älskar vackra papper, band och kort och tycker mycket om att pyssla ihop ett fint yttre till de gåvor jag ger mina nära och kära. Jag väntar för tillfället på att få hem några julklappar så att jag kan sätta igång på allvar, men det som gör mig något orolig är att jag tydligen har gått och blivit så kräsen att jag fortfarande inte hittat något papper som riktigt matchar min bild av hur mina klappar ska se ut i år? Det här har aldrig tidigare inträffat - jag är mer personen som har 20 rullar på lager för att det finns så många fina papper. Ska ej få panik dock. Det perfekta julklappspappret finns därute nånstans.

För några år sedan var virkade snöflingor och ofärgat papper det finaste som fanns.

Julfirandet med kompisgänget

Jag och mina tjejkompisar har firat jul tillsammans i snart tio år. Traditionen har sett lite olika ut från år till år - det började med knytkalas och secret santa, men nu kör vi på knytkalas och julklappsspelet. Dessutom har kompisgänget de senaste åren utökats med tre småtjejer. Den 14 december är det dags för julbrunch och en pulshöjande fight om klapparna, hurra!

Gottebordet på kompisfirandet 2013.

Resten av bloggsäsongen

Den senaste veckan har många nya läsare hittat hit och bloggen har fått mer kärlek än den brukar, och det gör mig förstås väldigt glad! Jag ser fram emot att fortsätta blogga flitigt ända fram till julafton (och förmodligen mer sporadiskt fram till tjugondag Knut, då min jul dansas ut).

Gottebord och paketlek med vännerna

I går var det dags för det årliga julfirandet med det där gänget jag hängt med större delen av mitt liv - en del av dem träffade jag på dagis, andra i högstadiets korridorer. Vi har firat jul tillsammans i åtminstone åtta år, och det brukar bli knytkalas och lite presenter. Ibland har vi kört med secret santa och dragit lott om vem som ska köpa julklapp till vem, men de senaste åren har vi satsat på julklappsleken. 

 

 

Få saker kan göra en vuxen människa så stressad och galen som paketleken. I första ronden börjar vi väldigt sansat kasta tärning. Om man får en etta eller en sexa får man ta ett paket. När paketen är slut låter vi en i gänget ställa timern någonstans mellan fem och femton minuter (vi andra har förstås ingen aning om exakt hur lång tid det kan röra sig om, vilket gör att man tappar greppet totalt) och så börjar vi kasta tärning igen - den här gången mycket mindre sansat. När man får en etta eller en sexa får man stjäla ett paket av någon annan, och så håller det på tills tiden är ute. Vi är schyssta, rättvisa människor så vi brukar se till att alla får minst ett eller två paket. Ändå är pulsen skyhög under lekens gång. Det roligaste är att se hur fantasifulla folk har varit med innehållet i paketen (vi kör på tre paket var för totalt 15 euro). I år fanns det till exempel tvål, hårband, en pocketbok, en termosflaska, berlocker, skumtomtar och en ljuslykta i paketen. 

 

Julstämningen var i vanlig ordning på topp under kvällen, och nu känns det verkligen att vi snart är halvvägs till julafton. Jag har massor att göra inför mitt födelsedagsfirande på lördag, men jag försöker ta det lugnt. Jag vill absolut inte julstressa.