Födelsedagsvecka på ingång - vad vill ni läsa om?

Nästa vecka fyller Jul hos Linda 11 år, och det måste förstås firas. Eftersom en av de största anledningarna till att det fortfarande är så roligt att julblogga är gemenskapen jag känner med mina läsare och mina bloggkollegor, vill jag involvera er i firandet.

Ni får därför gärna kommentera detta inlägg och ge förslag på önskeinlägg eller ställa frågor om vad som helst som har med julen och/eller mig som person att göra! (Det är alltid lite nervöst att publicera en sådan här uppmaning, för risken finns ju att det inte kommer in några önskemål eller frågor. Men jag får väl leva med det i så fall!)

Ett år firade jag bloggfödelsedag med att baka saffranskladdkaka. Kanske blir det en tårta i år. Jag skulle givetvis bjuda er alla om jag kunde, men ingen har uppfunnit ett sätt att skicka iväg smak och doft över internet ännu (vad jag vet?) så vi får ta det om 20 år eller så, när vetenskapen har hunnit ikapp.

En liten vardagsuppdatering från veckan som gått

I mitt huvud bloggar jag varje dag, i verkligheten händer det ungefär en gång i veckan. Det är tråkigt, men kanske nödvändigt. Jag kan inte skylla på Ivar. Han somnar sin vana trogen tidigt om kvällarna. Tyvärr gör jag också det; jag lägger mig på soffan efter nattning och kan inte för mitt liv hålla ögonen öppna. Det är oktober och jag är extra kvällstrött och jag borde förmodligen ta d-vitamintillskottet jag köpt av precis den här anledningen.

När jag skriver det här är det fredag och klockan är bara lunch. Jag är alltså pigg när jag skriver, vilken grej! Jag är ledig på fredagarna nu och det är det bästa som hänt tror jag. Att ha tre lediga dagar i sträck varje vecka är en oerhörd lyx som jag inte vet hur jag någonsin ska kunna vänja mig av med. När Ivar sover sin tupplur kan jag smita iväg till datorn, symaskinen eller läsfåtöljen och bara mysa med gott samvete. Precis som jag gjort nu - här sitter jag och lyssnar på instrumentell julmusik (kan verkligen inte skriva om jag lyssnar på ord samtidigt) och dricker en stor kopp julte och tänkte summera veckan som gått. Julmässigt alltså.

Jag köpte det här teet för ganska exakt ett år sedan och har inte riktigt varit så förtjust i det. Men nu när mitt lussete med saffran och chili är slut smakar detta plötsligt mycket gott. Sitter och dricker det i skrivande stund. Kan alltså verkligen rekommendera det (men rekommenderar Johan & Nyströms Lussete mer såklart).

En kväll var jag faktiskt så pass vaken att jag hann läsa lite, fika (pepparkakschoklad, Annas pepparkakor och satsumas är väl det ultimata kvällfikat så här års) och sticka vidare på Ivars balaklava i merinoull. Tittade på Gilmore Girls samtidigt såklart.

I onsdags hände detta (som inte har något som helst med julen att göra, men ändå): min tyngdlyftningskurs som annars är det enda som håller mig vaken om onsdagskvällarna ställdes in, och sambon hade fått en påse kantareller under dagen. Fixade således svampsmörgås med blåmögelost och åt under en filt framför Bonde söker fru. Slumrade givetvis också till.

I går var jag på kontoret, som ligger en timmes bilresa bort, och på vägen hem gick jag in på Lidl för att handla mat. De hade plockat fram lite julgodis och jag tyckte att det fanns så mycket gulligt där! Köpte dock inget julrelaterat förutom…

… den här saffransglöggen som jag aldrig sett eller smakat tidigare. Jag provsmakade den samma kväll, och den fick mycket väl godkänt. I tisdags köpte jag faktiskt två kuvert saffran (och massor med vit choklad), men någon bakning har jag inte prioriterat ännu, så det här var ett bra substitut.

Vad har ni för er om dagarna nu?

Adventskalender, check

Jag hade tänkt prova något nytt i år - det finns ju en halv miljon olika adventskalendrar därute. Men så hade Teadventskalendern sin premiärhelg och den var så fin. Såklart. Jag blev helt enkelt tvungen att gå och köpa den för sjunde året i rad. Vad kan jag säga, jag är en otrolig vanemänniska och dessutom mycket svag för snygga förpackningar.

Jag funderar dock på att komplettera denna kalender med ytterligare en i år. Jag har aldrig haft fler än en kalender, men i år känns det som att december inte kan bli festlig nog (världsläget, ni vet, det är inget annat än deprimerande). Jag är inte så mycket för prylkalendrar, utan innehållet i kalendern behöver kunna ätas eller drickas. Pluspoäng om den inte heller kostar skjortan (världsläget, ni vet). Choklad är väl en given kandidat, men jag ska fundera vidare på saken. Tips är givetvis välkomna!

Hur ska ni räkna ner till julafton i år?

Tomteverkstaden är officiellt i gång!

Ibland är det för lite jul i mitt liv. (Faktum är att det aldrig kan bli tillräckligt med jul i mitt liv.) Som igår, till exempel. Jag var ledig och Ivar hade precis somnat efter lunchen. Bristen på jul kändes nästan fysisk och hotade att börja yttra sig i form av psykosomatiska besvär. Jag var tvungen att göra något åt saken, och det snabbt.

Lägligt nog hade vi hämtat ut ett paket innehållande julklappar tidigare på förmiddagen. Jag dukade således fram min julmugg, ett fat med pepparkakor och satsumas, satte igång min julspellista på Spotify och slog in årets första julklappar till tonerna av bland annat Bryan Adams, Pentatonix och Tommy Körberg. (PS. I år ska bli året då jag använder upp mina befintliga julklappspapper innan jag köper nya.)

Ordningen återställd.

Om helgen som gick och en säsongspremiär

Hela helgen var jag sjuk. På fredagskvällen när sonen hade somnat för natten kom feberfrossan och på söndagen kulminerade den med läkarbesök, halsfluss och antibiotika. Summa summarum: Jag hade ingen jätterolig helg. Men å andra sidan låg jag, för första gången på mer än ett år, på soffan en hel dag och såg på avsnitt efter avsnitt av Gilmore Girls. Årstiderna kom och gick i serien, det snöade och blev jul och jag tänkte att jag älskar att det aldrig är sommar, även om det rimligtvis måste vara sommar i Stars Hollow ibland också. Jag kunde helt klart ha haft det värre.

Här låg jag alltså och tog skakiga bilder på min utsikt: smoothie, glass och Gilmore Girls.

I dag är jag helt återställd, till och med kaktusen i halsen har mjuknat, och jag och Ivar har en jobb- och dagisfri dag (jag jobbar ju bara 60 % nu). Vi har handlat viktiga förnödenheter inför kvällens jultårtspremiär. Det är så dags - herregud, det är ju snart oktober!

Jag ser fram emot att få vara frisk ett bra tag framöver nu. I helgen är det höstmarknad i vår lilla stad och nästa helg är det dags för handarbetsmässan jag väntat på i två år. Har alltså ej tid med fler bortkastade helger.

Hoppas att er helg var roligare än min!

En icebreaker och tre höstrelaterade tankar

Jag var på kontoret i dag (torsdag reds. anm.). Jag jobbar mestadels på mitt hemmakontor pga. pendlingsavståndet. Därför är det ju ingen som känner mig där ännu, så jag får avslöja små saker om mig själv åt gången. Så att de inte får en överdos av mig redan från start, menar jag. När jag körde hem insåg jag att jag under dagen hade hunnit beskriva mig som en julmänniska (två gånger om), kattmänniska och temänniska. Tydligen är det alltså detta jag anser är den viktigaste informationen om mig. (Jaja, jag har förstås också hunnit nämna att jag har en gullig unge, vars smekmånad på dagis förresten är över. Dagis är fienden nu.)

Jag vet inte hur spännande det är för folk att veta att jag föredrar katter framför hundar och att jag inte dricker kaffe, men litervis med te. Att beskriva sig själv som julmänniska är dock en bra icebreaker, eftersom det alltid leder till diskussioner. Ibland hurrar personen jag pratar med och berättar om hur fantastisk julen är, men lika ofta får jag höra att julen mest är ett stressmoment. Samtalet brukar inte sällan leda vidare in på olika jultraditioner, även när den inledande reaktionen från min samtalspartner är negativ. Och jag älskar att höra om hur andra firar jul.

Ett urval av andra viktiga tankar jag tänkt i dag: Hur kan det bli mörkt så här tidigt? (Samma visa varje år.) Varifrån kom alla löv helt plötsligt, och hur länge kan jag låta dem ligga på marken utan att skämmas? (Snälla säg att det är lika bra att de förmultnar där de landar i stället för att jag hämtar krattan.) Finns det någon choklad i skåpet? (Det fanns det.)

Härliga helg!

Tiden har gått alltför fort den här veckan. Jag håller på att lära mig en massa nytt på jobbet och mitt huvud är fullt med så mycket saker som inte alls rör julen. Samtidigt letar jag efter de perfekta julklapparna när jag lägger mig ner på soffan med telefonen i högsta hugg, så bortglömd är julen minsann inte. Bara nedprioriterad, och förhoppningsvis inte för någon lång tid framöver. Vi får väl se hur länge det tar för mig att vänja mig vid den nya vardagen och pusslandet som den innebär.

Hur som helst. Det bästa med att ha börjat jobba är att fredag är något som verkligen känns i hela kroppen igen! Med hösten kom fredagsmyset. Ingen Idolfredag ännu förvisso, men snart.

Tända ljus och godis och vindruvor och chips och choklad. Det var inget dåligt fredagsmys!

Nu har jag också påmints om att jobb (åtminstone för min del) betyder minimalt med tid utomhus och maximalt med tid inomhus, dessutom sittande vid datorn. Jag har haft huvudvärk och något som har känts som syrebrist de senaste dagarna. Igår var luften så frisk efter flera dagar av regn, och jag njöt av att rulla vagnen och Ivar framför mig medan jag lyssnade på en podd.

I dag ska jag inte göra så mycket. Träna, kanske handarbeta lite (Annie, jag vet att du undrar - jag stickar en mössa till Ivar), äta lunch hos mina föräldrar, gå ut och andas. Eventuellt jobba lite, lite på en översättning om jag känner för att låta den inkräkta på min söndag.

Hur har er helg sett ut?

Mellandagarna genom mobilkameran

Vi har ju redan kikat på bilderna från min julhelg 2021, och nu är det dags för en riktig bildbomb från mellandagarna - för min jul varar ju ända fram till tjugondag Knut.

Det var så vitt och vackert! Den finaste julen på länge, kändes det som.

Ivar fick en pulka av oss i julklapp så vi provåkte den ett antal gånger. Han var inte alls övertygad, men jag tror att han lär gilla den mer nu i vinter. Ser fram emot att prova igen. Allt som gör honom glad gör mig glad.

Det fikades förstås. Lussebullar och pepparkakor och världens godaste korintkakor (recept finns här)!

Ivar fick jättemycket besök, till exempel av min vän Sofia.

En kväll när Ivar hade gått och lagt sig lagade jag sushi till mig och sambon och så spelade vi Kimble.

Ivar fortsatte att vara söt. Det är han fortfarande, så det har kanske inte så mycket med julen att göra, i och för sig.

Vi åt trerätters supertidigt på nyårsafton. Det var liksom fortfarande ljust ute när vi åt förrätt. Det gick bra det också.

Det blev många promenader i vinterlandskapet.

En dag åt vi sen frukost och såg på Netflix när Ivar sov sin förmiddagstupplur.

Ingen av oss var värst bra på selfies, men vi tog dem ändå.

Den sista chokladen skulle såklart ätas upp.

Och när julen var slut såg granen ut så här. Den hade uppenbarligen mått lika fint som resten av familjen.

Ett nytt kapitel

I dag börjar livet, tänkte jag skriva, fast livet ju har pågått hela tiden här hemma med min lilla kille. Men i dag börjar hur som helst ett nytt livsskede - vår vardag - för det var ju aldrig meningen att vi skulle vara hemma tillsammans för alltid. Det är konstigt, men härligt också. Jag har alltid tyckt om att jobba, och de senaste månaderna har det, trots någorlunda regelbundet frilansade, känts som att jag behöver något att bita i.

Inskolningen gick bra för Ivar, så jag vet att han har det fint även utan mig, och att vi får massor av kvalitetstid här hemma ändå. Att börja på nytt jobb och att skapa sig en ny vardag innebär förstås ändå att man rör sig på obekant, lite obekväm, mark. Jag är inte bra på det där. Jag föredrar det trygga och välbekanta, och jag duckar gärna för stora förändringar. Och när det stormar lite inuti och ingenting är som det brukar, då tänker jag alltid lite extra på just julen - det finns ingenting lika tryggt som julstämning. Jag vill bara krypa upp i soffan med en kopp glögg eller julte, begrava mig i en stor, mjuk filt och titta på Polarexpressen. I den situationen kan helt enkelt ingen ångest existera.

Jag tror att det är det jag älskar mest med julen. Att den är så trygg och bestående - som högtid alldeles för kort men som stämning alltid tillgänglig och närvarande.

Hänt i veckan

En septembervecka har passerat och jag har åstadkommit följande:

Jag har köpt den första julklappen. Eftersom min son, såvitt jag vet, ännu inte kan läsa vågar jag avslöja att det är en stickad overall. Ett mjukt paket alltså. Tror att pappret och snöret lär uppskattas mer, men han behöver trots allt varma klädesplagg i vinter.

Jag har höstpyntat lite grann vid vår entré. Lite ljung, murgröna och ljuslyktor fick räcka i år.

Jag har, som ni redan vet, druckit säsongens första kopp glögg. Planen är att dricka ännu mer glögg ikväll. Mm-m.

Jag har beställt - och fått hem - en adventskalender! Inte till mig själv dock. Jag tror inte att mottagaren till den här presenten läser min blogg, men man vet ju aldrig, så jag ska inte avslöja mer än så. Nu ska den ligga och vänta i min garderob tills i november någon gång.

I går åt jag och Ivar havregrynsgröt med pepparkakskrydda i. Och så smakade han på livets första pepparkaka (Annas) i torsdags. Vi övar på julsmaker, kan man säga.

En godkänd höstvecka, helt klart. Det var dessutom min sista vecka som föräldraledig - imorgon är det dags för första introduktionsdagen på mitt nya jobb.

Veckans tankevurpa

(Nej, jag hoppas förstås att “veckans tankevurpa” inte ska bli ett stående inslag här på bloggen.) Jag måste bara berätta om ett litet, ganska roligt, julrelaterat hjärnsläpp jag hade tidigare i veckan. Min lilla morgonpigga kille hade vaknat före sex på morgonen (inget ovanligt, men helt klart mer påfrestande nu när det inte längre är så ljust ute vid den tiden) och även om det kanske verkade som att jag också var vaken, var min hjärna tydligen inte det.

Jag spred nämligen på fullaste allvar information om att skådespelaren Nicolas Cage ska släppa en julroman i höst.

Det ska han givetvis inte. Det ska däremot Nicholas Sparks - ni vet, författaren till Dagboken och tusen andra tårdrypande kärlekshistorier - vilket jag hade läst och glatt mig över kvällen innan (den här julromanen är det förresten), strax innan jag parkerade mitt huvud på kudden.

Men jag kanske är något på spåren, ändå? Är det kanske på tiden att världskändisar ersätter sina biografier med julromaner? Jag blev ju ändå lite intresserad av vad Nicolas Cage skulle kunna tänkas koka ihop för julberättelse. Han har trots allt gjort en del julfilmer, och med tanke på hans andra arbetserfarenheter skulle det också kunna öppna upp för helt nya subgenrer, för att inte tala om alla fans som plötsligt skulle bli eld och lågor över en julroman de möjligen aldrig annars skulle kunna tänka sig att öppna. (Fast i och för sig behöver julromanen som genre kanske inte den där extra skjutsen, med tanke på hur stor den redan håller på att bli.)

Vad tror ni - hjärnsläpp eller helt enkelt en riktigt bra businessidé?