Jag var på kontoret i dag (torsdag reds. anm.). Jag jobbar mestadels på mitt hemmakontor pga. pendlingsavståndet. Därför är det ju ingen som känner mig där ännu, så jag får avslöja små saker om mig själv åt gången. Så att de inte får en överdos av mig redan från start, menar jag. När jag körde hem insåg jag att jag under dagen hade hunnit beskriva mig som en julmänniska (två gånger om), kattmänniska och temänniska. Tydligen är det alltså detta jag anser är den viktigaste informationen om mig. (Jaja, jag har förstås också hunnit nämna att jag har en gullig unge, vars smekmånad på dagis förresten är över. Dagis är fienden nu.)
Jag vet inte hur spännande det är för folk att veta att jag föredrar katter framför hundar och att jag inte dricker kaffe, men litervis med te. Att beskriva sig själv som julmänniska är dock en bra icebreaker, eftersom det alltid leder till diskussioner. Ibland hurrar personen jag pratar med och berättar om hur fantastisk julen är, men lika ofta får jag höra att julen mest är ett stressmoment. Samtalet brukar inte sällan leda vidare in på olika jultraditioner, även när den inledande reaktionen från min samtalspartner är negativ. Och jag älskar att höra om hur andra firar jul.
Ett urval av andra viktiga tankar jag tänkt i dag: Hur kan det bli mörkt så här tidigt? (Samma visa varje år.) Varifrån kom alla löv helt plötsligt, och hur länge kan jag låta dem ligga på marken utan att skämmas? (Snälla säg att det är lika bra att de förmultnar där de landar i stället för att jag hämtar krattan.) Finns det någon choklad i skåpet? (Det fanns det.)