Om en dag i september

När jag skriver det här är det onsdag och jag har haft en riktigt fin septemberdag. Det går bra för vår lilla kille på dagisinskolningen, jag har lämnat in ett ganska utmanande frilansuppdrag i god tid före deadline och jag har varit på livets första föräldramöte.

Efter mötet tog jag en promenad. Det är något visst med septemberkvällar. Varje dag gulnar löven lite mer, luften är frisk men ännu inte kall - mössan är mer en trevlig accessoar än en nödvändighet. I september promenerar jag utan hörlurar; jag behöver inte distraheras, jag vill fokusera. Och plötsligt måste jag bara stanna och ta en bild.

Ungefär halvvägs bestämde jag mig för vad jag skulle göra när jag kom hem igen. Det var nämligen precis rätt tillfälle för att dricka säsongens första glögg.

Jag sparade en förpackning (saft)glögg i julas, för än så länge lyser tyvärr glöggen med sin frånvaro i butikshyllorna. Det finns helt enkelt inget bättre än en varm dryck när man precis kommit in från en kvällspromenad, och så här års är glöggen en väldigt stark kandidat, även om jag också älskar te.

Så nu sitter jag alltså här vid mitt tangentbord och avnjuter lite glögg. Den här dagen är fulländad. Nu ska jag bara tidsinställa det här inlägget och sedan krypa upp i soffan med min stickning en liten stund. Det är höst. Det är äntligen höst.

Julhelgen 2021

Förra året checkade jag ut för mitt blogglösa julfirande tidigare än vanligt, redan den 22 december. I stället pysslade jag, läste julböcker med min lilla bebis och försökte förstå att julen var så nära. Den 23 december började mitt julfirande så där på riktigt, och jag tänkte att vi skulle kika lite på hur julfirandet såg ut förra året. (Mellandagarna och julandet fram till tjugondag Knut kommer senare, i ett separat inlägg.)

Jag drack grönt julte i min tomtemugg medan min bebis låg stilla (svårt att tänka sig nu när han är allt annat än stilla) på golvet i sin julpyjamas. Vi hade ju matchande hjärtpyjamasar förra året. Hur gulligt som helst!

När Ivar sov tupplur utomhus satt jag mest och beundrade granen.

En viktig bok lästes givetvis! Om och om och om igen. (Vi har börjat läsa den igen nu, och Ivar gillar den fortsättningsvis lika mycket.)

På kvällen besökte vi som traditionen bjuder min morbror där vi julfikade, och sedan tog Ivar en halv evighet på sig att somna i bilen. Men när vi väl kommit hem och flyttat över den sovande ungen till sängen så dukade vi upp till uppesittarkväll och min bror och mina föräldrar kom hit för att se på Bingolotto.

Mmmm julmust! Någon gång efter elva åkte våra gäster hem och vi bäddade ner oss tillsammans med Ivar. Och när vi vaknade igen var det julafton! Wow. Vi öppnade lite julklappar här hemma och hälsade sedan på både mina och sambons föräldrar i omgångar. Till slut landade vi hos mina föräldrar där det serverades julmat!

Ivar var söt.

På julaftonskvällen tog jag nästan inga bilder förutom på Ivar, och det känns inte riktigt rätt (mot honom) att tapetsera hela den här bloggen med foton på honom ur alla världens vinklar, så jag låter bli. Vi öppnade hur som helst julklappar och umgicks och hade en underbar julaftonskväll, och sedan sövde vi Ivar i bilen igen.

Sedan var det plötsligt juldagen, och efter en massa hemmamys åkte vi till mina föräldrar för att äta jullunch.

Där stannade vi ganska länge, men sedan - när Ivar hade somnat för natten - åt vi ostbricka, drack vin och såg på en film framför granen. Det var fint.

Dessutom hann jag läsa lite i hårigt sällskap.

Annandagen inleddes med bebismys och julläsning.

Och när Ivar skulle sova blev det en kall, vit och härlig promenad!

Ivar hade bytt om från sin julklappspyjamas till julkläder.

Det blev tomtegröt till lunch.

Sedan satte jag mig ner och läste en jul(klapps)roman. På kvällen åkte vi till sambons mamma och åt julmatsrester, men där tog jag tydligen inga bilder. Det var den julhelgen det. Tur att det snart är dags igen!

Julfilm var det här!

I helgen såg jag säsongens första julfilm. Eller tja, jag har något vagt minne av att jag tittade på en julfilm i början av sommaren också, men jag kommer verkligen inte ihåg vilken det var eller om det ens hände på riktigt (kanske drömde jag bara), så det räknas väl knappast. Åtminstone var det här höstens första julfilm om inte annat. Jag gled in på Netflix med förhoppningen om att sitta och sticka framför en mysig film hela lördagskvällen. På startskärmen uppenbarade sig genast en nyligen tillagd film med en julig titel: Happiest Season från 2020.

Happiest Season är en romantisk dramakomedi med Kristen Stewart och Mackenzie Davis i huvudrollerna. Premissen är klassisk i julfilmssammanhang: ett par ska fira jul med den enas familj, men ett antal hemligheter står i vägen för julstämningen. (Och naturligtvis är en i förhållandet inte särskilt förtjust i julen.) I bilen på väg till julfirandet får Abby reda på att Harper har inte berättat för sin familj att Abby är hennes flickvän. I stället presenteras hon som en föräldralös rumskompis som inte har någon annanstans att vara över julhelgen, vilket förstås medför en hel del komplikationer och obekväma situationer - inte minst när paret stöter på flera av Harpers ex.

Jag tyckte att filmen var helt okej. Slutscenerna är så där perfekt juliga med vackra dekorationer och fin julmusik, men emellanåt glömde jag bort att det var en julfilm trots att den utspelar sig under julhelgen. Den får nöja sig med tre av fem snökristaller.

Har ni sett någon julfilm på sistone?

På gång i mitt liv just nu

Jag älskar julbloggandet, och en anledning till att jag orkar uppdatera så frekvent är förstås att bloggen är säsongsbunden. Det är några korta men intensiva bloggmånader som jag har till mitt förfogande. Livet är ju dock inte enbart det som händer mellan den första september och julafton - när jag loggar in igen efter att ha varit borta i nio månader har det ofta hänt en hel del i mitt liv. Förra året hade jag liksom plötsligt ett barn. Någon förändring av den kalibern har inte skett de senaste månaderna, men jag tänkte ändå passa på att berätta lite om vad som är på gång i det privata just nu. Det påverkar mig och mitt bloggande en hel del, och vid det här laget är ni ju mina vänner, så det vore konstigt att inte dela med sig av vad som pågår.

Min son har fyllt 1 år!

Ja, i början av augusti faktiskt, så nu är Ivar redan över 13 månader gammal. Jag förundras varje dag över hur stor han blivit, över allt han kan och han har framför sig. Han skrattar så hjärtligt och det är det bästa ljudet jag vet. Nu har han dessutom fått dagisplats (“förskola” är bara året före skolstart här i Finland), vilket för mig vidare till nästa stora punkt…

Jag ska börja jobba igen!

Min initiala plan var att vara hemma till januari 2023, men min ledighet avbröts ganska abrupt då jag hittade flera väldigt intressanta jobb att söka. Jag gick på anställningsintervjuer och oroade mig över att inte få ett jobb men paradoxalt nog också över att få ett jobb (separationsångest deluxe). Och nu är det alltså klart - undertecknat och allt - att jag från och med oktober ska börja jobba deltid som innehållsproducent på en kommunikationsbyrå. Ska alltså få jobba med att skriva. Jag tror att det kommer att bli väldigt bra. Just nu är det dock ganska läskigt, om jag ska vara helt ärlig. Jag trodde aldrig att jag skulle gråta floder över tanken på att lämna ifrån mig mitt barn, men det gör jag tydligen, och då har han alltså inte ens skolats in än. Jag hoppas att det är värre i min fantasi än det är på riktigt.

Jag fyller snart 30 år!

2018 firade jag min födelsedag med julbrunch (och glöggfest på kvällen).

Det här är ingen stor grej egentligen, men det är trots allt ett helt decennium sedan jag senast fyllde jämna år. Och jämna år ska förstås firas, det är sedan gammalt. Jag fyller år i december, och det kräver sina förberedelser för att de man gärna vill fira med inte ska vara uppbokade. Är det för tidigt att skicka ut en save the date tre och en halv månad på förhand? Ja, förmodligen. Men snart! Inte för att jag planerar något enormt firande - jag vill mest bara få prata i lugn och ro med alla mina vänner, äta någonting gott (och juligt!) och mysa. Det kanske julbrunch, afternoon tea med juliga snittar, glöggmingel eller något annat festligt och juligt alternativ. Jag får väl skapa en anslagstavla på Pinterest och börja scrolla.

Vad händer i era liv just nu? Ni kan väl berätta i kommentarsfältet!

Tiden går fort när man inte gör det man ska

Jaha. Då var vi alltså här då, i september 2022. För er kanske det inte betyder så mycket mer än att det är höst igen, men för mig betyder det att en deadline som började som ett osannolikt skämt närmar sig. På stadens årliga höstmarknad, som infaller i månadsskiftet september-oktober, köpte jag år 2012 ett julbroderi och konstaterade skämtsamt att jomen det här blir ett sånt där projekt som tar tio år att förfärdiga. (Jag bloggade faktiskt till och med om det.)

Tio år senare är jag fortfarande inte riktigt där. Vet ni hur lång tid ett decennium är, vet ni hur mycket som hinner hända på tio år? Jag har slutfört min utbildning, påbörjat en doktorsavhandling, pausat den påbörjade doktorsavhandlingen, haft fler än fem olika jobb, renoverat ett hus, flyttat in i det färdigrenoverade huset, bott åtta år i det renoverade huset, firat tio födelsedagar, förlovat mig, varit gravid, fött ett barn, firat barnets 1-årsdag och så vidare. Summa summarum: det hinner hända en hel del. Under tiden ligger ett julbroderi tydligen mest i sin originalförpackning, som med tiden blivit ganska skrynklig, sliten och grå, och väntar på att det ska bli dess tur att blomstra. Och på stadens årliga höstmarknad säljs det inga broderier längre.

Det tar alltså längre än tio år för mig att förfärdiga ett julbroderi. Who knew. (Min mamma kunde förmodligen ha gissat sig till det. Och möjligen alla som har sett min ganska imponerande låda med ofärdiga evighetsprojekt som väntar på rätt tillfälle. Ni ska veta att jag verkligen gör mitt bästa för att inte tröjan jag började sticka i våras och som i dagsläget endast saknar en ynka ärm inte ska hamna där. Jag menar, rent fysiskt gör jag inte så mycket för att se till att den inte ska hamna i den där lådan, men i tankarna stickar jag på den där ärmen nästan varje kväll, det gör jag faktiskt.)

Det ska sägas att det var ganska nära slutet förra sommaren när jag var höggravid och mest satt i soffan under airconditionern och handarbetade hela dagarna. Men så kom Ivar två veckor för tidigt och jag förlorade två veckor värdefull broderitid. Egentligen är det knappast mitt fel att broderiet inte är klart, nu när jag tänker efter?

Jag skulle verkligen vilja kunna säga att slutet är nära, att det kan gå, att jag fixar det här. Men det är blott ett julbroderi och jag är blott en människa som alltid har roligare projekt i tankarna. Ge mig tio år till och jag lovar - ja, jag lovar! - att det ska hänga på min vägg då.

Tre nya julromaner jag vill läsa i höst

Det kommer otroligt många nya julromaner i år. Genren fortsätter tydligen att explodera. Inte en chans att jag kommer att ha tid och möjlighet, eller ens ork och lust, att läsa alla. Därför gör jag heller inget försök att skriva om alla säsongens boksläpp, utan fokuserar på dem som jag känner mig sugen på att läsa. (Spana gärna in Sofies julblogg och Instagramkontot Jul i pepparkakshuset för en bättre överblick över årets nyheter.)

Den sista adventskalendern av Jenny Fagerlund

Utkommer den 10 oktober. Så här skriver förlaget:

“Mitt i en snöstorm anländer Petra och hennes elvaåriga systerdotter till Nyponvikens handelsträdgård. En plats de aldrig besökt men som Petras syster berättade om innan hon dog och som hon bad Petra åka till om hon någonsin fick bekymmer.

Viveca som äger handelsträdgården tar emot dem med öppna armar och erbjuder Petra anställning. Sakta börjar Petra och Charlie vänja sig vid sin nya tillvaro och lär känna resten av byborna, men deras ankomst rör upp blandade känslor.

En morgon ligger en adventskalender utanför dörren. Den visar sig innehålla en berättelse om byns konstnär Lilly där varje lucka avslöjar en ny detalj om Lilly. Snart inser Petra att invånarna i byn döljer något och att adventskalendern är nyckeln till svaret.

Den sista adventskalendern är en berättelse om starka familjeband och gemenskap. Om att hitta hem och att våga börja om på nytt.”

Julakuten för ensamma hjärtan av Callum Bloodworth

Utkommer den 18 oktober. Så här skrivet förlaget:

“Elsa och Sophia har fått den galna och härliga idén att skapa ett julfirande på hjul. Ett julfirande för alla som är ensamma eller ledsna. Men Sophia måste plötsligt åka och ta hand om sin mamma, och Elsa står ensam precis när projektet ska dra igång. Hon som inte riktigt känner sig som eldsjälen i detta. Kommer hennes besök att bli uppskattade eller kommer alla bara att tycka att hon är en galning med skåpbil som tränger sig på när de är som mest sårbara?

Som om inte det vore nog måste hon dessutom jonglera en surmulen tonåring, en översocial granndam och en misstänksam äldre herre som verkar arg på precis allt och alla. Och en tomte som skulle kunna ha dejtingpotential men som hon faktiskt inte vet hur han ser ut under masken.”

Jul vid världens ände av Kate Hewitt

Utkommer den 5 oktober. Så här skriver förlaget:

“Laurel West är 36 år och den eviga singeln. Men hon trivs med livet, med frilansjobb, mysig lägenhet och katt. Visst drömmer hon om den stora kärleken, men han har ännu inte dykt upp.

När Laurel en dag får ett samtal om att hennes syster Abby, som hon sedan länge tappat kontakten med, har checkat in på rehab och vill att Laurel ska ta hand om hennes fjortonåriga son, tvekar hon inte.

Zach är enstavig och hånfull, och Laurel inser att hon kanske tagit sig vatten över huvudet, men när julen närmar sig är hon fast besluten om att skapa en underbar högtid för dem båda.

Hon tar med Zach till sin favoritplats på jorden: sin fasters stuga på de vindsvepta kullarna på Orkneyöarna, norr om Skottland. Där inleder Laurel oväntat en vänskap med grannen, fårbonden Archie MacDougal, som är ungefär så långt ifrån sagoprinsen man kan komma. Men kanske kan två ensamma själar finna varandra vid världens ände?

Jul vid världens ände är en varm och romantisk julroman om familjeband, modiga livsval och den stora kärleken.”

---

Någon (eller några) av dessa lär jag tveklöst läsa under hösten, medan resterande böcker kanske åker upp på önskelistan. Jag älskar att läsa julromaner ända fram till tjugondag Knut för att hålla julstämningen vid liv. Det ska dock sägas att det redan nu konsumeras julböcker i detta hem, för jag och Ivar läser gärna juliga pekböcker och bilderböcker tillsammans.

Har ni hittat någon julroman ni är lite extra sugna på i år?

Höstlistan 2022

Det finns väl ingenting mer bloggigt än en gammal hederlig lista? Jag har älskat att fylla i listor sedan jag lärde mig att skriva och alla ägde varsin Mina vänner-bok. Jag satt och fyllde i mina egna böcker också, med jämna mellanrum, bara för att det var så roligt. (Snälla säg att jag inte var ensam om att göra så?)

Jag hittade höstlistan här.

Höstlistan 2022

Jag vill fokusera på:

• Familjen.

• Bloggen! Jag hoppas på att kunna uppdatera frekvent, och att inspirationen håller i sig såklart.

• Träning. Det vore skönt att få in lite träningsrutiner igen. Nu blir det av lite hipp som happ och jag gillar inte riktigt det.

• Handarbete. Jag håller bland annat på med ett lapptäcke och en stickad tröja just nu, och jag hoppas att jag hinner förfärdiga båda två i höst.

Det blir ett färgsprakande lapptäcke denna gång!

Jag vill ha mer av:

• Promenader. Älskar den friska höstluften och vill bara gå, gå, gå! Med eller utan vagn, ensam eller i gott sällskap - allt funkar.

• Sällskapsspel, fika och annat trevligt kompishäng.

• Tända ljus, tacos, lösgodis och fredagsmys.

Mmm-m, efterlängtat efter en texmexlös sommar.

Jag vill ha mindre av:

• Månadslång hosta.

• Rastlöshet.

• Mobilscrollande. Det äter upp så mycket tid som skulle kunna användas till något mer njutningsfullt, men det är så svårt att sluta. Hur gör man ens?

Vill titta på:

• Idol. Följde inte alls med förra säsongen men är taggad på att göra det nu. Hejar på Ida Hallquist i skrivande stund.

• Säsong två av Tunna blå linjen!

Vill kanske inte jättegärna se på Babblarna, men lär få göra det ändå.

Vill lyssna på:

• Julmusik såklart! Det finns inget bättre.

Vill läsa:

• Några av höstens nya julromaner (kika gärna in på bloggen imorgon, för då ska det handla om julromaner!).

• Keplers senaste som utkommer i höst.

• Den rykande färska Malma station av Alex Schulman.

Vill ha på mig:

• Boots! Ack, som jag saknat dem.

• Yllekappa. Mmm.

• Mössa! Har alltför många men behöver ändå alltid fler.

Ungefär detta, med andra ord.

Vill lära mig:

• Tyngdlyftning. Ska faktiskt gå på kurs i höst.

• Att kvilta för hand! Håller som sagt på med ett lapptäcke och jag tänker att jag vill kvilta det för hand sen. Oklart om det blir i höst dock.

• Första hjälpen. Det känns viktigt. Det får bli en kurs i det också.

Vill hänga på:

• … Soffan?

Vill dricka:

• Julte! Julmust! Glögg! I den ordningen. Kanske också en och annan chai latte och Pepsi max.

Vill äta:

• Soppor, lasagne, ugnsrostade rotsaker, nybakat bröd, tacos, nygräddade kanelbullar. Och saffransbullar. Mmm.

Jag menar.

Utflykter och resmål:

• Jag vill åka på handarbetsmässa! Senast jag var där var 2019 så det är verkligen på tiden.

Nu vill jag veta: Vad har ni på gång i höst? Något särskilt ni vill fokusera på, eller kanske något ni vill låta bli att göra?

Linda äter Fazers mjölkchoklad med Gröna kulor

Många koppar julte har det blivit de senaste veckorna. Det är ju alltid läge för en fikastund, och dessutom är det redan så kallt om morgnarna - i dag var det 0 grader när jag vaknade. En värmande kopp kryddigt te är helt enkelt ett måste just nu. Ibland blir det något gott tilltugg också (jag kan avslöja att två förpackningar pepparkakor har konsumerats under sommarmånaderna). Exempelvis det såg ut så här på min köksbänk för några dagar sedan:

Jag vet inte om Fazers chokladnyhet är så julig i sig (den är ju ingen pepparkakschoklad direkt), men jag som många andra förknippar trots allt Gröna kulor med vår finaste högtid, så naturligtvis ska den få lite uppmärksamhet här på bloggen.

Mjölkchokladen innehåller små bitar av Gröna kulor, det vill säga päronmarmelad. Mina förväntningar var inte direkt skyhöga, för jag föreställde mig en läskig och osmaklig konsistenskrock. Visst, chokladöverdragen marmelad är inget nytt, men att låta mjölkchokladen spela huvudrollen och hacka ner små marmeladbitar i den kändes mest som något som funkar bättre i teorin än i praktiken.

Men det är trots allt choklad. En bit, två, fyra - jag var inte svårövertygad. Den är definitivt god, bara inte i nivå med Fazers pepparkakschoklad (inget här i världen kommer någonsin att vara i nivå med Fazers pepparkakschoklad). Jag slukade inte hela chokladen, åt inte ens upp resterna dagen därpå. Det ligger några bitar kvar i skåpet och det har snart gått en hel vecka; det är choklad och således gott, men inte märkvärdigare än så.

Välkommen till en ny bloggsäsong!

Så sitter jag här igen framför min datorskärm med en balja julte framför mig och skriver säsongens första blogginlägg. Det är tyst i huset - min fartfyllda och ganska högljudda ettåring sover - och jag hör bara ljudet av mina fingrar mot tangenterna. Det är nästan något högtidligt över det. Lite som när huset har tystnat den 23 december och man bara sitter och tar in att imorgon är det julafton. Jag ryser av välbehag.

Nåväl, vi ska inte gå händelserna i förväg. Det är trots allt inte julafton imorgon och det är jag glad för. Den tid som ligger framför oss nu är den bästa på hela året. Upptrappningen, myset, nedräkningen, längtan - om ni har hittat hit till min julblogg förstår ni förmodligen precis vad jag menar. Jag behöver knappast övertyga er om att julen är värd all väntan.

Förra året blev mitt bloggande ganska knapert på grund av familjetillökningen. I år vet jag inte riktigt hur det blir, men jag hoppas åtminstone att jag kan finna lite fler bloggtillfällen än förra hösten. Jag har i vanlig ordning saknat skrivandet och hela julbloggosfären, och att starta upp bloggen igen (för elfte gången i ordningen!) känns helt rätt.

Jag hoppas att ni vill hänga här i år igen! Ni får gärna höra av er i kommentarsfältet eller trycka på hjärtat under mina inlägg, så blir jag jätteglad.

Tack och god jul

Det är dan före dan före dopparedan, mina klappar ligger inslagna och nerpackade i en kasse per inplanerat julfirande och den dubbla satsen rocky road är redan så gott som ett minne blott. Alla mina amaryllisar håller på att slå ut samtidigt, julgranen doftar till och med mer än jag minns att den brukar.

I trappan upp till vinden ligger julaftonsklänningen och julduken som båda väntar på en omgång med strykjärnet. Det är bara det och pysslandet med nejlikeapelsiner som återstår av mina julförberedelser. Jag har växlat ner, ligger mest i soffan framför julgranen och läser eller scrollar Instagram när tillfälle ges. Sömn känns, som vanligt vid den här tiden på året, underordnad myset - jag som i vanliga fall är motsatsen till en nattuggla får svårare och svårare att gå och lägga mig i tid.

Utanför mitt fönster singlar snön ner på den frusna marken där småfåglarna festar loss på havre och nötter. Det är tolv minusgrader och i varje frosttyngd, vit trädgren bor den. Julstämningen.

God jul på er, kära ni! Det har varit en annorlunda bloggsäsong, en som jag hoppas blir undantaget och inte regeln, men en som jag likväl inte ångrar på något sätt alls. Bebistiden är kort, kortare än jag kunnat föreställa mig, och bloggen kan jag prioritera senare. Tack för att ni ändå hängt här den här hösten, tack för era kommentarer och tack för att ni klickat på hjärtat under mina inlägg. Det värmer verkligen, och jag kan intyga att vi hörs igen den 1 september 2022. Nu ska jag stänga ner, två dagar tidigare än vanligt, för att umgås med nära och kära och bara vara. Ligga framför granen och läsa, äta de där sista bitarna rocky road och invänta årets allra finaste högtid. ❤️

Glöggmys, blomsterbestyr och en liten vardagsuppdatering

Högsäsongen är här! Varenda människa tänker äntligen på den stundande julen - inte nödvändigtvis för att de älskar den, men det går ju inte längre att förneka att den snart är här.

Jag har haft tusen möjligheter att blogga de senaste elva dagarna men det har jag som ni märker ändå inte gjort. I stället har jag till exempel svängt ihop två satser rocky road och dukat fram julfika för femton vuxna, tre barn och en hund. Vi bjöd nämligen äntligen in kompisgänget till vårt årliga glöggmys. Höll alla tummar och tår för att ingen skulle behöva oroa sig för coronasmitta före, under eller efter tillställningen. Sedan blev det som det blev med den saken, för sambon blev försatt i karantän dagen därpå, på grund av att han exponerats för coronasmitta. Inte under vårt glöggmys, men ändå.

Inget ont som inte för något gott med sig, dock - nu är vi två vuxna som går hemma om dagarna och det har vi nog aldrig gjort så här långt före jul tidigare. Min födelsedag närmar sig, vi ska ta in granen och fixa med andra julbestyr. Det skulle kunna vara värre, så att säga.

Glöggmyset gav mig en anledning att skapa säsongens första amaryllisbukett! Älskar snittamaryllis. Och all annan amaryllis.

Tror ingen gick hungrig från fikabordet i alla fall. Det bjöds på lussekatter, jultårtor, pepparkakor, kex, ostar, vindruvor och choklad. Och så glögg såklart.

Vi har haft det så mysigt med minusgrader och så där lagom med snö. Tyvärr är det numera plusgrader och snart lär det väl regna också, men låtom oss ignorera detta faktum för stunden.

Annars då? Jag och Ivar läser enbart jul- och vinterböcker nu, jag sjunger Midnatt råder för honom ungefär hundra gånger per dag och någon gång ibland verkar han roas av det. Mer kan jag väl inte begära av min nu 4,5 månader gamla kille.