För ett par dagar sedan landade årets Allers julmagasin i de finländska tidningshyllorna. Det går över mitt förstånd hur det undantagslöst kan ta en vecka extra för julmagasinet att nå vårt land, när det i normala fall inte är något problem med veckotidningarna. Det är ju inte som att vi ligger ett nummer efter med Allers så där vanligtvis, så varför är det alltid problematiskt med just julmagasinet? Nåväl, det har kommit och jag har läst och begrundat det i skenet av tända ljus.
Allers julmagasin har tyvärr de senaste åren inneburit en stor dos besvikelse för min del. Förra året tyckte jag inte alls att den höll måttet. Därför blev jag verkligen glatt överraskad över hur mycket jag gillade innehållet i år. Det kändes som en bra mix mellan pyssel, recept, hemma hos-reportage, handarbete och pynt av olika slag. Jag blev till exempel sugen på att baka vitchokladkaka med saffran, att virka mormorsrutor i julfärger och att omringa mig med mossa och hyacinter redan nu.
Det som jag ibland kan känna med just Allers julmagasin, och jag kände det i år också, är att det blir för bildtungt för mig. Jag älskar ju stämningsfulla bilder, och visst kan det räcka med en rubrik, ingress och lite bildtexter, men jag kommer alltid att föredra längre artiklar och reportage framför de korta. Då tar tidningen inte heller slut så där försvinnande fort. Det här uppslaget med kalligrafi tilltalade mig till exempel, men jag skulle gärna ha sett fler tips och mer läsning kring ämnet än ett uppslag fullt med bilder och några mindre uttömmande textsnuttar. Jag vet dock inte hur mycket jag kan klaga på den saken, för så här brukar ju Allers julmagasin se ut, och de där längre texterna brukar jag i stället kunna hitta i Amelia Jul (som kommer nästa vecka!).
Som vanligt - pluspoäng för att tidningen kommer så pass tidigt. Allers julmagasin är så förknippat med den där första intensiva jullängtan för mig att det i sig räcker för att jag ska köpa tidningen.
Brukar ni läsa jultidningar?
