I lördags hände det, en hel månad tidigare än förra året; det förtärdes glögg i detta hus. Och det var inte ens min idé!
Jag är definitivt inte den som säger nej om en vän föreslår att fira lördag med glögg, pepparkakor, kex och ostar. Det fanns faktiskt inte ens glögg i butiken (rätt skandalöst när man tänker på det), utan vi fick tömma kompisens stash från förra året. Tur att någon var vid sina sinnens fulla bruk i julas och lade undan lite glögg, för det glömde jag själv helt och hållet bort att göra.
Julkopparna fick stanna i skåpet tills vidare. Serveringen skedde i säsongsneutrala Taikakoppar i stället. När doften av glögg spred sig i rummet och jag tog min första tugga pepparkaka med blåmögelost var euforin ett faktum. Livet.