I dag är det två månader kvar till julafton. Det betyder rent konkret till exempel att jag alltid har flera flikar med potentiella julklappar öppna i min webbläsare, att jag ibland äter en saffransbulle på fikapausen och att jag måste kämpa emot köplusten emellanåt. Det finns farligt mycket julfint i onlinebutikerna nu, och allt är bara ett knapptryck bort.
Skål för två månader!
Senast i går föll jag nästan, nästan ner i träsket. Tehuset Java lanserade sin supersnygga deluxekalender med lösteer och fem “överraskningar” och i något svagt ögonblick hade jag klickat på Bevaka, vilket förstås innebar att jag fick ett mejl så snart den gick att köpa.
Jag satte den till och med i varukorgen för att kolla vad frakten hit till Finland skulle ligga på. Ingenting! Gratis! (Så dyr var den där deluxekalendern nämligen. Dyr, rejäl och alldeles underbart julgransgrön.) Då klickade jag nästan iväg beställningen, men så tänkte jag ännu ett varv, gick ännu en brottningsmatch med mig själv. Så här gick fighten i mitt huvud på ett ungefär:
-Jag har ju redan Teadventskalendern, jag behöver inte två.
- Men kom igen nu, tänk vad roligt att prova två olika tekalendrar. Det kan ju bli fint blogginnehåll också. Och det är ju faktiskt 2020 - är man inte värd nånting alldeles extra efter det här året?
- Fast ingen behöver flera adventskalendrar och jag kommer inte ens att hinna dricka upp allt te och tänk om överraskningarna inte faller mig i smaken.
- Men te håller ju hur länge som helst. Kom igen nu, lev lite! Du har ju aldrig haft två kale-
- Ssssch, jag försöker tänka.
- Hallå?! Klicka iväg beställningen nu, du kommer inte att ångra dig.
- …
- Kom igen nu, den kommer att ta slut? Begränsad upplaga, hallå? Är det nån där?
- … Nä, en kalender räcker mer än väl för lilla mig. Bye bye, svagjag!
Jag har liksom skrivit en mental lista med för- och nackdelar gällande den där himla kalendern. En pryl liksom. Någon måtta får det vara, även om jag definitivt är för att ibland unna sig något lyxigt om man verkligen, verkligen vill ha det och det inte bara är en övergående förälskelse.
Jag köper inte så mycket nytt till jul, även om jag är långt ifrån att vara en minimalist. Ibland blir det en ny ljusstake, nån gardin till ett fönster som saknar julgardiner sedan tidigare, ett par doftljus och alltid, alltid Teadventskalendern. Jag köper sällan fler än två julmagasin per säsong och jag pyntar inte enligt trender. Därför kommenterar jag sällan olika butikers eller kedjors julsaker här i bloggen. Jag är inte ointresserad (jag kan precis som många andra scrolla bort dagen på olika nätbutiker), men jag hittar sällan något som är helt hundraprocentigt rätt. Om jag ska konsumera vill jag inte göra det slentrianmässigt utan medvetet och övertygat.
Med det sagt hämtade jag ut tre paket i går. Det ena var en julklapp, men de två övriga innehåller gardiner. Jag är lite sugen på att provhänga upp dem. Det är ju ändå bara två månader kvar till jul i dag. Vore ju bra att veta att de är perfekt längd och passar in, liksom. Vem vet, sedan kanske man “inte orkar” ta ner dem igen…