När våren kommer är jag den första som kränger av mig vinterjackan, rusar ut och bara andas in all den nya, rena luften och förblindas av solstrålarna. Och när löven sedan börjar bli gula, och jag för länge sedan tröttnat på sommarlivet och all dess oregelbundhet, är jag precis lika nykär i hösten: mitt frenetiska tedrickande börjar igen, jag längtar ut på morgonpromenaderna i frisk, kylig höstluft och jag saknar i hemlighet pluggandet.
Föreläsningarna drar igång omkring 10 september och på torsdag har jag min sista jobbdag. De lediga dagarna som följer kommer jag att tillbringa precis som denna morgon: lång mysfrukost, iklädd pyjamas och stickade sockor, framför ett avsnitt av 1996 års julkalender (tror alla börjar fatta vilken det är nu) med en enda plan för dagen, nämligen en lång promenad i höstluften.