Jag ägnar så mycket tid åt att fundera på de där perfekta presenterna. Och inte bara med tanke på själva tankekraften, utan också inhandlandet av dem och inslagningen av dem. Någon gång emellanåt är mottagaren någon som uppskattar lite gammalt, hederligt handarbete i form av sömnad, virkning eller liknande.
Döm om min lycka när det föll på mig att införskaffa en julklapp till Henrica, till vår årliga minijulafton. Många, många månader tidigare hade jag dukit ner i en tyghög och hittat en så fin rosgardin som inte alls var min stil. Och jag tänkte på min vän när jag såg den.
När vi var små var det populärt med så kallade gym sacks. Dessa enkla, tunna tyglappar som man helt enkelt bara drog åt med ett snöre och sedan baxade omkring på sina gympakläder och skor i. De är inne igen! Min vän är en gymfantast - googlandet var i full gång och det dröjde inte länge förrän jag hittade en bra tutorial här. (Jag gjorde så klart några små ändringar.)
När gympapåsen var klar var jag så kär i den att jag inte riktigt visste hur jag skulle kunna ge bort den. Men med det faktum att jag faktiskt inte skulle ha användning för den i åtanke fotograferade jag varenda vinkel av den, slängde in den i ett stycke cellofan och tog farväl.
Med en liten lapp på ser det proffsigare ut, och samtidigt kan man passa på att informera den nya ägaren om hur rengöringen bör gå till.
Den är blommig inuti också.
Om man inte vet om den blivande ägaren är lika lång som en själv, eller hur långa band denne uppskattar, är det bäst att bara knyta en knut. Dessutom är de här banden sydda av ett gammalt lakan, så jag kan när som helst förlänga dem. (Varning! Det är tidskrävande att sy egna, åtminstone till en vuxen person.)
Så här ser den ut om man proppar in lite kläder i den på prov. Den rymmer massvis.
Sedan beställer man en virkbok och köper roliga virknålar för att uppmuntra till handarbete. Och i det här fallet blev både mottagaren och avsändaren nöjda. (De bästa julklapparna är de jag vill behålla själv.)