Det här är Linda

Jennys jul och Våran lilla julvrå har berättat lite mer om sig själva i varsitt blogginlägg. Jag har gjort det en gång för fem (!) år sedan, men eftersom mycket har hänt och ni läsare har blivit några fler sedan dess tänkte jag att det kanske är dags för en uppdatering.
 
Jag föredrar att hålla mig bakom kameran, så ni får nöja er med den här bilden på när jag fjantar mig framför spegeln inför blogginlägget om min jultröja från Gina Tricot.
 
Jag tror att ni kan gissa er fram till mitt namn vid det här laget. Jag är 25 år, kommer från en liten by i Finland och bor numera i en ännu mindre by i samma land med min sambo och vår katt Skrållan. Vi bor i ett gammalt, rött hus från 1918 som vi totalrenoverade 2013-2014. Finland är bra, bortsett från bristen på julmust på glasflaska. Vi dricker glögg på tetra, har kålrotslåda på julbordet och firar två extra festdagar i december: självständighetsdagen (röd dag) och lilla jul (ej röd dag, men en lördag). Den senare ska jag skriva mer om nån gång, men inte i dag.
 
Så här ser vårt hus ut i det bästa julvädret. Bild från förra årets första snöfall den 26 oktober, därav inget julpynt.
 
Jag har en magisterexamen i svenska (vilket för övrigt är mitt modersmål - Finland har två nationalspråk - tackar som frågar) och håller nu på med min doktorsavhandling. På temat bloggande, faktiskt. Man kan väl säga att jag är ganska insyltad i det här mediet vid det här laget. Jag frilansar också som korrekturläsare, vilket jag tycker är skoj. På min blogg får jag ge utlopp för ett mer fritt och kreativt skrivande än det jag ägnar mig åt största delen av tiden, och det är absolut en stor anledning till att jag fortfarande tycker att julbloggandet är så roligt. Jag har bloggat till och från sedan 2007, men alla mina personliga bloggar har varit synnerligen kortlivade, till skillnad från julbloggen som jag startade 2011 och tycks vårda mer och mer för varje år. Andra saker jag roas av är kompishäng, Netflix, läsning och handarbete. 
 
Jag finns ocksåFacebook och Instagram.

Fem juliga saker ni (kanske) inte visste om mig

De tidigare delarna i denna serie finns HÄR.
 
1. Jag förstår inte julkalenderhypen. Och då menar jag inte att jag inte har någon - jag brukar satsa på Teadventskalendern, och så försöker jag hinna med att se SVT:s julkalender varje morgon (himla bra grej att avsnitten släpps så tidigt på SVT Play!). Nej, jag menar det här med hetsen kring att skaffa sig tre, fyra lyxiga adventskalendrar, gärna förbokade någon gång i augusti. Det är ju oerhört spännande att man numera inte behöver hålla sig till de där tyska chokladkalendrarna som var det enda alternativet när det begav sig på 90-talet, men frågan kvarstår för mig: Behöver man en tepåse, en pralin, en lakritskula och en miniflaska champagne varje dag hela december? Jag hinner knappt använda varje påse ur min tekalender. Fascinating stuff.
 
 Troget Teadventskalendern-fan sedan 2016. Längtar såklart tills årets släpps!
 
2. Jag har aldrig haft en julstrumpa. Jag menar, nu har jag faktiskt en - jag har sytt den själv, och den hänger på handtaget till mitt vitrinskåp varje jul, men än så länge har den aldrig fyllts. Det tycker jag är synd, för det verkar vara en så mysig jultradition. Någon gång ska jag minsann implementera den här hemma.
 
Min julstrumpa sydde jag 2013. Bloggade förstås om den. Än så länge har den bara fyllts för detta foto.
 
3. Jag har svårt för så kallade julinspokonton på till exempel Instagram. Nu menar jag inte julkonton i allmänhet (för sådana älskar jag ju förstås!) utan sådana där picture perfect-konton med opersonliga bilder tagna från Pinterest eller dylikt. Det är helt enkelt inte lika mysigt om det inte känns personligt och äkta.
 
4. Fazers pepparkakschoklad är det enda jag behöver. Skippa lussebullarna, låt Paradisasken stå kvar i butikshyllan, duka av julbordet - jag klarar mig! Under några tuffa år slutade man tillverka denna underbaring, men förra året gjorde den comeback och sällan har jag väl varit så nöjd, eller skrikit så mycket i ett blogginlägg. På den gamla goda tiden var pepparkaksbitarna dock större, och chokladkakan var enorm (skojar ej) (men överdriver lite, den låg på 300 gram). Men man kan inte få allt här i världen.
 
 
5. Jag är en mästare på att koka risgrynsgröt. Japp. Jag tycker inte särskilt mycket om gröt, som jag har konstaterat säkert tusen gånger i bloggen vid det här laget, men min gröt blir alltid bra. (Jag offrar mig ibland och kokar gröt till min grötälskande sambo.) Den har alltid fått beröm, och till och med jag kan tänka mig att äta den ibland. Och! Jag har faktiskt aldrig lyckats bränna den i botten, vilket tydligen är mer regel än undantag. Jag kanske bara har en bra kastrull, men jag väljer att se det som att jag är ett fullfjädrat proffs i stället.
 
Känner ni igen er? Eller funkar ni kanske helt annorlunda? Kommentera gärna!

Fler juliga saker ni (kanske) inte visste om mig

1. Jag gillade inte Mysteriet på Greveholm, inte heller Mysteriet på Greveholm 2.0 som sändes för några år sedan. There, I said it. Jag förstod inte grejen när jag var barn och jag ser tyvärr inte charmen nu heller. 
 
2. Livets bästa sak är för mig att sitta i soffan framför granen, omringad av massor med tända ljus, och läsa en roman. I bakgrunden ska man så klart spela lugn julmusik. Blir alldeles varm i kroppen bara av att tänka på det. 
 
 
3. Min jul följer inga trender. Varje år hänger jag upp samma (röda) gardiner och pyntar granen på samma sätt (med röda kulor, lite glitter och virkat pynt). Jag ställer fram mina tomtar på samma ställe och placerar amaryllisen i samma kruka. Min julinredning har aldrig varit lila, vit, svartvit, grå, shabby chic eller dylikt. Jag kör inte på något nytt, spännande tema vad gäller julgranspynt varje år. Det jag älskar allra mest med julen är ju hur den liksom består. Det finns en trygghetskänsla i det, kanske för att mina barndomsjular också alltid såg likadana ut. Jag är en sucker för traditioner, helt enkelt. Däremot tycker jag om att smaka på olika julnyheter, prova på olika pyssel och variera julklappsinslagningen.
 
4. Under de första åren var min julblogg något av en hemlighet. Jag vet inte riktigt varför, men det var oerhört viktigt för mig att inte folk visste om den. Jag skämdes till och med lite grann. Det gör jag definitivt inte längre. Jag älskar att julblogga och jag vill gärna att så många som möjligt ska hitta hit. ALLA behöver julmagi!
 
5. Det första jag ser när jag stiger upp dagarna före julafton är julgranen. Jag har nämligen julgranen i vardagsrummet, intill dörren till sovrummet. Dessutom har jag en timer på julgransbelysningen så att den alltid tänds innan jag vaknar. Det påminner mig om jularna då jag fortfarande bodde hemma - pappa var alltid uppe och tände granen tidigt, så när jag tassade upp (också då från sovrummet bredvid vardagsrummet) var skenet från granen det första jag såg. 
 
DU KANSKE OCKSÅ GILLAR:
Sex juliga saker ni (kanske) inte visste om mig
Ytterligare sex saker ni (kanske) inte visste om mig