En finlandssvensk jul

VARNING! LÅNGT, PEDAGOGISKT BLOGGINLÄGG AHEAD

 
Jag är finlandssvensk*. Det skyltar jag med i min presentation här på bloggen, och jag är oerhört mån om att alltid lyfta fram minoriteten jag hör till. Ändå har jag försvinnande få gånger skrivit om just finlandssvenskheten i den här bloggen. Jag menar, jag har ju upprepade gånger påtalat mitt hemlands brist på riktigt god julmust (särskilt på glasflaska), jag har ofta klagat på att jag fått läsa Allers julmagasin en vecka senare än alla julbloggare bosatta i Sverige och jag har tagit upp det faktum att det här i Finland anses helt legitimt att bjuda på vanlig, banal tomtegröt till dessert (!), men jag har aldrig riktigt skrivit om det finlandssvenska julfirandet.
 
En himla fin grej med det finländska julfirandet: jultårtor. Kan aldrig fatta hur något så enkelt som smördeg och plommonmarmelad kan vara så himla gott.
 
Jag måste väl börja med en disclaimer. Beroende på vilka influenser man haft i sitt liv ser ju jultraditionerna väldigt olika ut, och jag kan bara utgå från min egen uppväxt. Den finlandssvenska julen är väl något av en gråzon, ett mellanting mellan det svenska och det finska (men ändå, tänker jag mig, närmare det sistnämnda). Jag kan till exempel konstatera att jag har tittat på SVT:s kalendrar och Kalle Anka varje jul, och jag kan Svensson Svenssons julavsnitt utan och innan, medan min sambo aldrig i hela sitt liv har sett Benjamin Syrsa (och inte Arne Weise heller, för den delen) önska tittarna god jul. Jag har sjungit svenska julsånger hela min uppväxt och är mycket usel på de finska, trots att min finska är helt okej. Jag har aldrig bastat på julaftonsmorgonen, vilket jag vet att några av mina vänner ser som lika viktigt som skinkan på julbordet. 
 
 
LILLAJUL
 
Min favorittradition är den finlandssvenska lilla julen/lillajulen (hälsning från språkvetaren (jag): båda versionerna är korrekta). Tack vare mina wikipediaskills och mina många år som läsare av sverigesvenska julbloggar är jag väl medveten om att det finns något som kallas för lilla julafton (med många liknande namn och stavningsvarianter) också i delar av Sverige, men då är det fråga om dan före dopparedan, det vill säga den 23 december. Den finlandssvenska lilla julen infaller dagen före första advent och firas således alltid på en lördag. Det är dock ingen röd dag.
 
FUN FACT
Trots att finskans pikkujoulut ordagrant betyder 
lilla jul, hänvisar ordet inte till lilla jul    
(som firas 
endast i Svenskfinland** och på Åland),
utan till 
julfester i största allmänhet. Sådana  
som man 
kanske har med sina kollegor och vänner, 
och 
som ofta infaller många gånger på en säsong. 
 
 
 
LILLAJULSTRADITIONER
 
Som så mycket annat när det gäller jul var mina lillajulstraditioner flest (och viktigast) när jag var barn. Då var den där lördagen före första advent nästan lika spännande som självaste julafton. Jag satt rastlös klistrad vid köksfönstret för att inte missa lillajultomten, och ibland kunde jag tro mig få syn på hans små fotspår i snön. För som jag minns det var det förstås alltid vackert vintervitt utomhus. Ibland undrar jag hur mycket man romantiserar och förskönar i efterhand, och hur stor andel av ens minnen som faktiskt är sanna. Det hörde till att lillajultomten kom med någon mindre present - kanske en leksak eller en chokladtomte - åtminstone hemma hos oss. Lagom till lillajul delade vi ut miniatyrjulkort (nåväl, de var väl bara något mindre än en A6:a) i klassen, och om man ville kunde man ägna sig åt att kasta in julkort innanför dörren hos grannarna och skrikskrattande springa därifrån för att undvika att bli sedd. I tonåren var det viktigaste som fanns att hänga på en fest på lillajul. 
 
Förra året gjorde jag  Ett foto i timmen just under lillajul. Det var första året som vi firade genom att äta lite julmat, och framåt kvällen blev det både julfilm och glögg. En chokladtomte får jag fortfarande, men leksakerna har bytts ut mot en julgranskula eller en prydnadstomte. Det viktigaste är ändå känslan, stämningen, som sprider sig i kroppen när mörkret lägger sig den där lördagen före första advent. Snart, snart kommer julen.
 

*En finlandssvensk är en finländare som har svenska som modersmål. 
**Svenskfinland kallas de kustområden i Finland där majoriteten av finlandssvenskarna bor. Det är en social konstruktion - en finländare med finska som modersmål och som bor i samma kustområde skulle förmodligen inte säga sig vara bosatt i Svenskfinland. Svenskfinland bildar dessutom inte en geografisk helhet, utan områdena är något utspridda över den södra halvan av landet.

Julfirandet 2017

Jag tog ju julledigt från bloggen dagen före dopparedagen förra året, så något julaftonsinlägg blev det inte. Jag var faktiskt inte jätteflitig med kameran (telefonkameran alltså, för systemkameran glömde jag hemma) heller, men jag tänkte ändå att vi kunde kika lite på förra årets julfirande. Om inte annat så för att få längta lite extra. 
 
 
Vårt julfirande började precis som vanligt med Bingolottos uppesittarkväll, provsmakning av Blossa 17, choklad och ostbricka hos mina föräldrar. Det är lätt en av de mysigaste jultraditionerna vi har, tycker jag. När man sitter där mitt bland alla tända ljus och lyssnar på hur de julklappsrimmar på tv:n medan man dricker en kopp glögg, då vet man verkligen att det är jul. 
 
 
På julaftonsmorgonen åt jag och sambon frukost tillsammans och öppnade våra klappar till varandra innan vi begav oss mot våra respektive julluncher. Jag åkte till mina föräldrar där jag hjälpte till med juldukningen och åt julbord.
 
 
Finskt julbord med kålrotslåda, morotslåda och leverlåda såklart! Efter maten placerade jag klapparna under granen i vardagsrummet och sedan tittade vi (nåväl, mest jag) på Kalle Anka.
 
 
Den här filuren, som alltid får äran att sitta så nära stammen att den knappt syns, gör vi narr av varje år när vi klär granen hos mamma och pappa. Pappa gjorde den när han var barn och sedan satt den i granen i hans barndomshem varje år tills det såldes för några år sedan. 
 
 
Efter Kalle Anka kom min sambo, och så blev det klappöppning och fika innan vi begav oss vidare till julfirande och julklappslek med hans släkt. På juldagen tog jag faktiskt inga bilder alls, men vi hängde här hemma tills det blev dags för julbord hos mina föräldrar, och på kvällen blev det utgång med våra vänner för första gången på många juldagar för min del. En riktigt fin julhelg!

Nu är det väl ändå jul på riktigt

Den här lördagen vaknar jag med ett lugn i kroppen. Det är dan före dopparedan. Imorgon är det dags för dagen jag laddat upp inför sedan augusti. För en del är det sedan över, men inte för mig. Julen varar till tjugondag Knut, och därmed markerar julafton snarare början än slutet.
 
Jag tänker mig att julfirandet för mig består av två faser: det förberedande firandet (som varar i månader) och det faktiska firandet (som varar i några veckor). Det förberedande firandet är det som syns här i bloggen. Det är pyssel, glöggprovning, julbak, jultidningar, julklappsinslagning, handarbete och så vidare. Det faktiska firandet skriver jag mindre om, för då brukar jag i allmänhet stänga ner bloggen för säsongen och bara njuta. Läsa framför granen, äta julbord tills det står ut genom öronen, fika, gå omkring i pyjamas, strunta i klockan, se på film och äta choklad. 
 
 
Julte i finaste koppen ingår i båda faserna. (Sorry för grynig instagrambild. Där kan ni förresten följa mitt julfirande! @julhoslinda)
 
Det här har varit en exceptionell bloggsäsong. Jag har haft mer inspiration än någonsin, och jag har för första gången på flera år hållit en okej uppdatering hela säsongen igenom. En stor del av nöjet har förstås varit att se mina läsare bli fler och mer återkommande, så TACK för er tid och uppmärksamhet. Ni anar kanske att det här är ett avslut. Det är det också - jag vill njuta av julen och blogga om jag känner för det, men just nu känns det som att det är här bloggsäsongen 2017 slutar. Som vanligt kan det hända att det blir sporadisk uppdatering i mellandagarna (det brukar bli bildbomb från julfirandet, och jag borde väl rimligen recensera SVT:s julkalender), men i annat fall hörs vi igen i september som vanligt. Njut av julen, för det ska jag göra!