Stora inlägget om snöflingsvirkning

Ni som följt mig ett tag eller hängt i kategorin Handarbete här på bloggen vet att jag är något besatt av att virka snöflingor. Det började faktiskt redan för sju år sedan då jag grävde i handarbetsskatten som min mamma och mormor samlat på sig under loppet av några decennier. (Well, egentligen började det väl med att min mormor virkade snöflingor nån gång för länge sedan, och varje jul hängdes dessa upp i gardinerna i mitt flickrum.) Sedan dess måste jag ha virkat över hundrafemtio snöflingor, de flesta efter ett och samma mönster, och dessa virkade alster pryder numera såväl min julgran som mina köksfönster. Jag har också virkat X antal snöflingor åt mamma och min vän Sofie och dessutom använt dem som julklappsdekorationer. Skulle alltså nästan våga påstå att jag är något av en expert på ämnet.
 
 
I mammas köksfönster 2011  |  I julgranen 2016  |  På julklapparna 2012  |  På julklapparna 2016
 
 
GARN OCH VIRKNÅL
 
Genom åren har jag virkat snöflingorna på många olika sätt, men det garn jag ständigt återkommer till är DMC Babylo i nummer 20. Det är ett bomullsgarn med den enligt mig perfekta glansen. Jag har testat både tunnare och tjockare garn (från DMC och Novita) men aldrig blivit riktigt övertygad. Det är fullt möjligt att virka i annat än bomullsgarn, men min erfarenhet är att bomullsgarn håller formen och färgen bäst och kan stärkas och tvättas på enklast möjliga sätt. Jag använder virknål 1,25 eller 1,5.
 
 
 
MÖNSTER
 
Jag återkommer som sagt till ett och samma mönster, trots att det finns hur många mönster som helst på nätet (både i textformat och som diagram). Det jag virkar här ovan är alltså det som fick mig att falla för snöflingsvirkningen från första början, och det mönstret har jag skrivit ner HÄR. Det är superenkelt (jag kan det utantill) och innehåller enbart luftmaskor, smygmaskor, fasta maskor och stolpar. Det kommer från någon gammal handarbetstidning, och jag har hittat det bland min mormors sparade mönster.
 
 
Ibland provar jag något nytt. I år har det hittills inneburit dessa två snöflingor. Mönstren har jag hittat genom Pinterest (såklart), och mönstret till den vänstra finns HÄR medan mönstret till den högra finns HÄR. Dessa står dock inte nedskrivna utan finns endast som diagram.
 
 
EFTERBEHANDLING
 
 
Snart klar och redo för nästa steg...
 
 
Sträckning
 
Efter att man har virkat sin snöflinga kanske man tycker att den inte har exakt samma form som man hade tänkt sig. För att få alla små detaljer att synas, eller för att jämna ut den lite grann, kan man sträcka virkningen. En del doppar hela virkningen i vatten, nålar fast den (se bilden under följande underrubrik) och låter den torka. Jag brukar börja med att nåla fast den så att den får den form jag vill ha, och sedan spraya lite vatten på den och låta torka. Det här steget är dock helt onödigt om man tänker stärka virkningen.
 
Stärkning 
 
Om man vill ha en hård virkning som inte formar sig kan man stärka den. Jag brukar stärka de snöflingor som jag sätter på julklappar eller ger bort, helt enkelt för att mottagaren inte ska behöva stryka dem. De snöflingor som hänger i min gran och i mina fönster har jag inte stärkt (och ibland inte heller sträckt). Det finns stärkningssprayer att köpa i pysselaffärer, men det finns också en massa riktigt bra stärkningar som man kan göra själv med ingredienser som så gott som alltid finns hemma:
  • HÄR kan man till exempel läsa om hur jag har stärkt virkningar med florsocker och vatten. Fördelen med den metoden är att den går att tvätta ur och göra om. Nackdelen är att virkningen kan gulna, och sockret kan också dra till sig ohyra. Stärkningen är heller inte vattentålig utan blir förstås klibbig vid kontakt med väta.
  • Förra året provade jag att stärka virkningarna med lika delar trälim/universallim och vatten. Fördelen med denna metod är att stärkningen blir hård och maskorna syns tydligt. Stärkningen är vattenfast och påverkar inte virkningens färg nämnvärt. Det är dock viktigt att komma ihåg att denna stärkning är permanent och den kan därför inte tvättas ur. En del tycker att denna stärkning ger efter lite efter en tid, men det är inget jag har någon erfarenhet av.
  • I år har jag kört på en stärkning gjord på potatismjöl, vatten och salt. Den gör man genom att blanda ut någon matsked potatismjöl i en deciliter kallt vatten och sedan tillsätta ytterligare 4 deciliter hett vatten och en tesked salt under omrörning. Virkningens maskor syns tydligt, stärkningen är hållbar och lätt att arbeta med. Garnet kan dock förlora lite av sin glans, och den stärkta virkningen tål inte väta. Det innebär också att man kan tvätta ur stärkningen och göra om den om man inte blir nöjd.
 
 
När virkningen har doppats i stärkningen och garnet har sugit i sig blandningen ordentligt ska virkningen nålas fast för att återfå sin form. Det har jag gjort på en frigolitbit som jag täckt med plast.
 
 
TIPS
 
Kan du inte läsa virkmönster, eller föredrar du videoguider? Lugn, YouTube har förstås en mängd tutorials som du kan använda dig av. HÄR finns till exempel en videoguide (på engelska) till en fin virkad snöflinga.
 
Om du är sugen på att virka en massa snöflingor i alla storlekar och former, och Pinterest med sitt oändliga utbud ger dig lite beslutsångest, kan jag verkligen rekommendera Caitlin Sainios bok 100 snöflingor att virka (min är köpt på Adlibris). Den innehåller inte bara mönster (i både text- och diagramform) utan också instruktioner för hur man går till väga och vad sträckning och stärkning innebär. Den passar både nybörjare och mer erfarna virkare. 
 
 
Sist men inte minst - tänk på var du och ditt garn sitter. Det är himla mysigt att virka i soffan under en filt så här års. Men det kan faktiskt ha sina konsekvenser. Här nedan syns resultatet av när jag virkat under en röd fleecefilt. I höstmörkret ser man knappt de små röda beståndsdelarna av filten förrän det är för sent - just dessa upptäckte jag först när jag stärkte virkningen. Det kan också vara bra att inte låta garnnystanet rulla runt i den delen av soffan där ens husdjur brukar hålla hus...
 
 
Hoppas att det här inlägget väcker virklust hos någon!

DIY: Juliga soffkuddar

Förra veckan fick jag ett akut och mycket starkt behov av ett julombonat hem. Jag googlade röda textilier hela kvällarna utan att riktigt veta vad jag var på jakt efter, och egentligen vill jag verkligen inte konsumera en massa prylar i onödan heller. Men så slog det mig: jag hade redan rött tyg, vit tygfärg, vitt garn, en röd dragkedja, innerkudde och vadd samt en symaskin som jag numera använder alltför sällan. Sagt och gjort - resultatet blev två finfina kuddar med granar och fallande snö. 
 
 
 
 
 
Det visade sig att jag inte är en så värst bra bloggare, eftersom jag helt glömde bort att fotografera processen (med undantag för några dåliga mobilbilder). Nedan följer dock en skriftlig genomgång av hur jag gick till väga, med några nyttiga länkar till personer som till skillnad från mig verkligen förstår sig på det här med att fotografera hela vägen.
 
Jag började med att rita och klippa ut schabloner på en gammal plastficka. Fonten laddade jag först ner på Dafont - just den här heter DK Honeyguide - och så skrev jag ut texten i lämplig storlek. Sedan duttade jag vit färg på schablonerna (som hade tejpats fast på tyget) med hjälp av en bit skumgummi. Snön gjorde jag genom att doppa ett knappnålshuvud och en pennkork i färgen.
 
 
Sedan var det tråkigt i 24 timmar, för då skulle färgen torka. Då passade jag på att tillverka fyra tofsar i Drops Nepal, enligt denna metod. Sedan, ett dygn senare, härdade jag färgen enligt instruktionerna på färgförpackningen med hjälp av ett strykjärn och tvättade sedan tyget i 40 grader för att se till att allt verkligen satt som det skulle. När det torkat klippte jag till tyget till baksidan (jag ville ha helröd baksida), sicksackade alla bitar och sydde ihop räta mot räta. Det fyrkantiga kuddfodralet (på 45x45 cm) fick en dragkedja för att kunna fyllas med en innerkudde, medan den rektangulära (på 35x63 cm) fylldes med vadd. Så här kan man till exempel sy en dragkedja i ett kuddfodral.
 
Jag fäste tofsarna genom att vända fodralet ut och in (innan det fylldes med vadd), sprätta upp några stygn i varje hörn och peta in garnändarna i hålen. När tofsen satt som den skulle inuti kudden sydde jag en söm tvärsöver hörnet och klippte bort alla överloppstrådar. Klart!

Mer tjat om virkat

I år vill jag ha mina kära snöflingor (som ni säkert börjar anse vara uttjatade vid det här laget) både i julgranen och i köksfönstren. Jag behöver alltså omkring trettio stycken och har en hel del kvar att göra. Men resultatet kommer att bli så fantastiskt att det definitivt är värt allt slit.
 
 
Femton stycken so far, lika många kvar!
 
I år virkar jag snöflingorna i vit DMC Babylo med virknål 1,5. Har virkat dem i alla möjliga storlekar och färger tidigare, men i år är det alltså det här konceptet som gäller. Lovar att jag ska sluta tjata om de här virkade snöflingorna snart, men jag måste i alla fall få visa resultatet sedan när de hänger i fönstren och i granen!