Hur vågar man börja julblogga?

 
I dag tänkte jag svara på en kommentar som jag fick i min enkät*, om ett dilemma som jag så väl känner igen trots att det är många år sedan jag själv tampades med det.
 

Heja dig! Jag själv älskar julen och  
skulle gärna ha en julblogg, men vågar
inte göra en av någon anledning...    
 
 
Jag började julblogga för sju år sedan, efter att ha läst några andra julbloggar en tid. Jag kommer inte ihåg att jag våndades över beslutet - faktum är att jag inte tror att jag ens aktivt fattade ett beslut, utan jag bara skapade en blogg fort som attan och satte igång. Däremot höll jag bloggen hemlig under många år. Trots att jag inte skrev värst personligt på den tiden kändes det för intimt att dela den med någon utanför julbloggosfären - jag kommer inte ens ihåg att jag berättade det för min pojkvän. Julbloggvärlden var liksom inte förenlig med mitt vardagliga liv, tills jag insåg att det bara var jag själv som undvek att förena de två. 
 
Faktum är att det kändes läskigt att skapa en Instagramprofil och en Facebooksida till bloggen också. En välbekant tanke på repeat: Vem tror jag att jag är, egentligen? Herregud, vad den tanken har begränsat ens (mitt) liv genom åren. Jag tror väl inte att jag är någon speciell. Jag är en julälskare som råkar gilla att skriva, och bloggen är ju en fenomenal kanal för att ge utlopp för detta. 
 
Jag har aldrig ångrat att jag skapade Jul hos Linda. Jag ser inga nackdelar med att julblogga. Eller rättare sagt - julbloggen är min roligaste hobby, så jag låter den inte få några nackdelar. Jag skriver så ofta som min tidtabell och inspiration tillåter, och jag tar aldrig upp teman som inte intresserar mig. Jag har alltid en massa påbörjade inlägg sparade som utkast, och jag skriver ner idéer så fort de rusar igenom mitt huvud. Det har visat sig att ju mer jag bloggar, desto fler inläggsidéer får jag. Att blogga ger så mycket, och tar bara det du låter det ta. Och eftersom jag gärna läser andra julbloggar vill jag förstås att vi ska bli ännu fler - så kära du som skrivit denna kommentar, ta mod till dig och börja blogga! Jag ser fram emot att läsa just dina tankar om vår gemensamma favorithögtid.
 
Psst. Jag har faktiskt listat fem anledningar till att börja julblogga en gång i tiden. Spana in dem! Jag håller fortfarande med mig själv på varje punkt.


*Jag bad er att hjälpa mig att förbättra min blogg genom att svara på den här enkäten.
1 Annie:

skriven

Det är lite sorgligt nästan att man ska behöva känna så...Det är ju så underbart att ha en julblogg där man kan 'vara sitt juliga själv' så mycket man vill under hösten/vintern/julen. OCH man kan ju vara precis så anonym som man vill så att ingen annan vet om att man julbloggar:) Själv drevs jag av ett behov att få vältra mig i något positivt när jag startade min julblogg, men jag tänkte att jag bara skulle göra det för mig själv. Skulle någon annan gilla min julblogg så var det bara en bonus. Och så tror jag egentligen att jag ser på allting i sociala medier; Jag gör det för min EGEN skull.

Hoppas personen i fråga tar modet till sig och börjar julblogga; det finns alltid rum för fler härliga julbloggar!

Svar: Mina sociala medier går ut på samma sak - det jag gör gör jag för min egen skull. Julbloggar och julkonton på Instagram är så härligt, så jag hoppas att fler hänger på!
Jul hos Linda

Kommentera här: