Något av det bästa jag vet - året om, men särskilt till jul - är att slå in paket. Det är något väldigt terapeutiskt med att sitta och pilla med fint papper och band, att utsmycka en gåva som man sedan ska ge bort till någon man tycker om. Sedan vi renoverade huset har mina presentinslagningstillbehör legat i en enda röra i en Billyhylla, och rullarna med paketpapper har stått i ett hörn och samlat damm. I början intalade jag mig att de kunde räknas som en inredningsdetalj, men i takt med att bitarna blev mindre och mindre, och fler och fler, började bortförklaringen kännas olämplig. 

 

Något annat jag gillar är ordning och reda. Jag kan förvisso låta huset stå ostädat rysligt länge (dammsugaren nöts inte precis ut här, får man väl erkänna), men det här med organisering av favoritprylar är definitivt något helt annat. På samma sätt som jag alltid drömt om en välorganiserad syhörna har jag alltid drömt om en så kallad gift wrapping station. Jag har ägnat många, många timmar åt att pinteresta de orden på den senaste tiden. 

 

Något helrum ägnat åt enbart papper, snören och tejp har jag inte möjlighet att unna mig, men jag fick en annan, lite mer minimalistisk, idé i stället. Jag och pojkvännen kavlade upp ärmarna och skred till verket i skrubben under vindstrappan.