Ljuva, ljuva längtan

Jag har en supermysig tradition som går ut på att jag den första november stiger upp i gryningen, tänder alla ljus jag kan hitta, tillreder en stor och julig frukost och sätter mig ner i soffan med datorn. Så sätter jag igång första julmusiken för säsongen - utan undantag Jul, jul strålande jul med Carola. Då njuter jag som få. Blir så harmonisk och lugn att jag alltid är nära att fälla en tår. Sedan ser jag på några avsnitt av en julkalender innan jag kan återgå till verkligheten som för det mesta är regnig eller alldeles för grådaskig.
 
Well, screw that. Jag och pojkvännen var på lite julspaning (som jag alltså kallar det när jag lever över mina tillgångar och köper på mig alltför många julklappar och alltför mycket pynt) i måndags och när jag satt där i bilen och tittade ut i mörkret spred sig det där välbekanta lugnet i min kropp. "Nu skulle det vara lite julmusik", sa jag mest så där apropå, för jag ville inte bryta min tradition. Men fem minuter senare satt vi och lyssnade på Julen är här, All I want for Christmas is you och Nu tändas tusen juleljus.
 
Herregud, vilken underbar känsla. Traditioner i all ära, men ibland är det så skönt att bara göra precis det man känner för precis just då. (Men Jul, jul strålande jul får allt vänta lite till.)