Kylan är här

Imorse vaknade jag för första gången för säsongen upp till minusgrader i hembyn. Att äta frukost blev lite härligare när frosten låg på marken utanför. Jag älskar den här tiden på året, då luften är så ren och frisk.
 
Samtidigt var det förstås inte alls roligt att starta bilen en tid innan avfärd, och inte var det särskilt spännande att skrapa rutorna heller... Jag kan knappt föreställa mig hur ickejullängtande människor härdar ut! (Jag kan åtminstone se varje hösttecken som ett steg närmare årets härligaste tid.) Min tvillingbror var milt uttryckt måttligt road av minusgraderna. 
 
Minusgraderna kom nästan en hel månad tidigare än förra året.