Julvepan

Jag är en handarbetsjunkie. Jag virkar förskräckligt gärna, det är nog det enda jag erkänner mig vara bra på. På senaste tiden har jag även blivit god vän med symaskinen. Tygkassarna börjar bli väldigt många till antalet vid det här laget. Förutom det stickar jag också. Inte så ofta och inte särskilt bra, men någon halsduk brukar det bli varje år.
 
Jag är en överambitiös människa och därför älskar jag evighetsprojekt. För att nämna några: lapptäcke, sängöverkast till dubbelsäng av virkade blommor (för att sätta perspektiv på saken: jag behöver 630 blommor till), mormorsrutefilt. Charmen med evighetsprojekt är vägen dit, inte målet. Och jag har valt sådana saker som jag när som helst kan bestämma att jag är färdig med - kanske blir sängöverkastet i stället en kudde, och mormorsrutorna en babyfilt.
 
Men nu har jag gått och köpt något som verkligen kan kallas evighetsprojekt och som inte heller kan avslutas mitt i för att i stället bli något annat, mindre projekt. Jag har gått och blivit med julbroderi. Ett av den sorten som inte ens min mamma (som är en broderigalning av rang) skulle köpa därför att det är för tidskrävande.
 
 
Jag sätter det realistiska målet år 2022 eftersom jag känner mig själv mycket väl.
1 Johanna:

skriven

Lycka till! Gav mig faktiskt på att virka ett överkast när jag var sexton, det tog "bara" åtta år att få klart och jag har använt det en gång...

Svar: Huvudsaken är ju att man blir färdig någon gång, inte hur länge det dröjer ;)
Jul hos Linda

2 Em:

skriven

Hahaha! Älskar att du inte stressar med målet! Det är rätta takter. Själv broderar jag en lite mindre okomplicerad, men ändå tidskärvande broderi - något jag hållt på med i säkerligen tio år, ja eller i alla fall sju. Men jag tror, och hoppas att i år kanske är året jag gör klart det ;)

Svar: Javisst, det får gärna ta sin tid. Huvudsaken är ju att det blir färdigt någon gång... ;)
Jul hos Linda

Kommentera här: